Som vanligt stod Smaragden i dörrhålet medan jag sprang efter posten i förmiddags. Till ovanligheten var brevlådan överfull. Hela två paket trängdes med morgontidningen och räkningarna. Smaragdens ögon började genast lysa och hon utbrast "Oooo" när hon fick syn på högen i min famn.
Det största brevet var till den minsta i familjen. Från Underbara Elin (som jag just nu saknar massa mycket) med make fick den namnlösa (jag vet att hon snart är 4 veckor!) ett härligt, svanenmärkt set med tunika och byxa, välbehövliga dregellappar och de sötaste, minsta, stickade sockorna (jag vill också kunna sticka).
Från Adlibris fick övriga familjemedlemmar post; för tidiga alla-hjärtansdag presenter. Jag fick Ann Heberleins Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, Ingenjören fick Såhär kan alla svenskar kan bli miljonärer och Smaragden fick den Gröna Barnkammarboken. Vi blev båda två lika lyckliga, trots att jag köpt min egen present, och vi dök genast ned i våra böcker; jag hann med 90 sidor vilket är mycket för att vara en trötttrött-Charlotte (vilken vanligtvis somnar på stört då hon tittar i en bok när ögonlocken är tunga) medan Smaragden fastnade vid alfabetet i boken. Hon lärde sig alla släktingars begynnelsebokstäver och ville bara lära mer, mer, mer! Det står säkert inte på innan hon kan hela alfabetet med hennes nötande. För här läses samma böcker om och om igen, flera gånger om dagen. Så även jag blev glad över en ny bok i hennes samling.
Karln fick sin bok inslagen när han kom hem från jobbet och tackade glatt för boken, men fortfarande ligger den oöppnad...men jag har fortfarande förhoppning om att han ska läsa fler böcker detta år än förra årets noll. Att läsa om hur man kan bli mijonär är bättre än att inte läsa alls, tycker jag.
1 kommentar:
Roligt att kläderna föll er i smaken! Dregelhalsdukarna var en favorit på Tuva, det brukar ju bli ganska blött under hakan på de små liven... Hoppas få se er snart, KRAM!
Skicka en kommentar