För söta sakers skull

Tränar, det gör jag gärna, lika gärna som jag äter gott (oftast = onyttigt). Det allra svårtaste är som sagt sötsaken til teet på kvällen. Det verkar inte bättre än att någon motivation inte finns. Därför får ni ofrivilligt bli mina medhjälpare. Ni ska få koll och se så att jag inte fuskar.
För om något så är det just om det, det handlar om. Om vanorna, om att få goda vanor där inte något sött är ett måste utan något helt och hållet självvalt. Något jag inte riktigt tycker att det är även om jag oftast under några sekunder överväger intaget av det söta... Endast fredag och lördag ska jag äta lite sött, något sött och inte svulla (OBS) och jag startar omedelbart.
Det lät bli tidiga sänggåenden ett par veckor framöver...

Här är min mått i slappt tillstånd 27/2:

Midja: 75,5 cm
Buk: 88 cm
Rumpa: 104 cm
Höfter: 104 cm
Lår: 62 cm
Överarm: 28,5 cm

Uppföljning är tänkt att ske om ca. en månad, kring den 27/3. Om jag glömmer, får ni påminna mig.

Bara vara

Jag och min Bibbi på kalas för Albin och Ina i januari.

Umgänge med vänner, brödbakande, badhusbad, kalops!, Box och Solsidan- helgen har varit god och vilsam.
Imorgon blir det plugg och kanske lite träning på det.
Livet är skönt nu.

Tårtan

Såhär blev Eniltårtan till Adelinas 2-årskalas. Hon blev mer än nöjd och jag med.

Mamma och lillasyster C ska äras för den fina frihandsmålningen av Emil!

Note to self (and everyone else):

"Om man vet vilka värden man är beredd att dö för, vet man även vilka värden man är beredd att leva för."



Kan vara bra att påminna sig om när man är mitt inne i ett ekorrhjul av arbete och pusslande eller som bekräftelse av de prioriteringar man gör, om det så är att välja att stå tillbaka ekonomiskt för att få mer tid med familjen eller att gå långa skogspromenader och då välja bort något annat.Vad som är viktigt för mig, behöver inte vara viktigt för dig.

Det var inte igår utan rättare sagt fem år sedan

Har börjat träna, på i form som alla andra, och det är bra. Jag är bra!

Kört box och det är svettigt. Första gången funderade jag allvarligt (under uppvärmningen) om allt stod rätt till med mitt hjärta- jag var helt slut! Om något så gör det och mina under hösten tillkomna kilon mig motiverad.
Och sedan har vi Olga också-shit vilken inspiration!

Mitt mål är att forma kroppen, bli starkare och få kondis. En viss viktnedgång hoppas jag också på men vad gäller den biten handlar det klart mer om kosten. Och där har jag problem. Äter hur bra som helst på dagarna- men faller dit om kvällarna, utan att egenligen vara särskilt hungrig. Jag måste helt enkelt bryta ovanan med något sött till kvällsteet.
Har en helt annan inställning nuförtiden, "det är aldrig kört", dvs. även om jag "syndat" så är det bara att i övrigt fortsätta med goda, sunda vanor- något som ändå bådar gott. Istället för som tidigare då det var "allt eller inget".

Jag hoppas på resulatat men inser samtidigt att det kräver mer än vad jag satsat hittills.
Men en sak är säker, träna kommer jag att göra och plankor kommer jag definitivt att fortsätta med.

Någon som vill ses? Jag är på, jag lever!

Jag läser skönlitteratur igen och har bakat mitt första bröd på snart ett halvår.
JAG och (inte endast) Ian lagar mat. Och då inte bara de enklaste och snabbaste varenda gång.
Livet är tillbaka.
Åtminstone för en stund.

Imorgon ska vi plantera frön är det tänkt. Eller kanske i övermorgon.
Förutom de självklara tomaterna blir det nog paprika, chili, gurka, majs (jag gör ett förösk till med dem) och en massa örter.
Resten (squash, morötter, sallad och rädisor) sätts direkt i landet.
Har ni något tips på något annat vi kan prova på nu när vi har växthus och allt?

Dag 10 – Min uppväxt

De första åren av mitt liv bodde vi i stan. På Villagatan 18, i ett hus som pappa och mamma totalrenoverade. Sofia, min storasyster var åtta är när jag föddes. Det lär ha varit tufft att få en lillasyster med klump-och droppfot, laktosintolerant och med lapp för ena ögat (jag skelade kraftigt, nu endast något). När jag var ett år, tre månader och dagar kom brorsan, Richard. Vi syskon hade under hela uppväxten en mycket nära relation.
Jag följde med Sofia på massor av upptåg redan från tidig ålder. Och jag älskade det. Framförallt föredrog jag att umgås med äldre personer, hos dagmamman i lekparken satt jag ofta och lyssnade på vad dagmammorna skvallrade om. Otroligt nyfiken var jag, hade stenkoll på var allt fanns. Richard och mina kusiner Daniel och Josefine var mina blodsbröder. Vi hängde ofta och hittade på de galnaste upptåg.
När jag var 5 år flyttade vi ut på landet, till ett nybyggt hus. Där ute lektes det. Vi cyklade runt, undersökte skogen och byggde kojor, vi utforskade (och badade olovligt i) bäcken...
I ettan blev jag kompis med Elenor, och hon är en av få jag har kontakt med sedan skoltiden. Vi umgicks mer eller mindre hela skolåren. Förutom henne hade jag några andra kompisar i låg- och mellanstadiet; Josefin, Per och Patrik och sedan brorsans alla kompisar förstås. Vi var en hel del ungar som bodde ute i Nyhyttan/Knallas/Snickarbo och det var härliga år.
När jag var 9 år skildes mina föräldrar. Jag minns inte särskilt mycket från skilsmässan. Vi barn bodde, tillsammans med pappa, kvar i huset. Min storasyster fick ta mycket ansvar, tillsammans med mormor och farmor & farfar som agerade barnvakter när pappa jobbade natt.
På fritiden simmade jag fram till femman, jag var duktig på ryggsim, men nöjde mig inte med något annat än vinst vilket gjorde att jag, efter några andra och tredjeplatser lade ned simmandet.
Jag har alltid haft lätt för skolan och legat längst fram i alla ämnen. Utanför klassrummet kunde jag dock vara väldigt busig och hänga med på upptåg, ofta med killarna. Jag var aldrig med i något av tjejgängen, för att jag inte ville det. Det var enklare med killar.
I åttan började jag måla mig svart kring ögonen och umgås med mer "rebelliska" klasskompisar. Det varade just ett år, sedan var jag tillbaka i mitt hjul igen. Jag gick ut högstadiet med alla MVG utom i träsljöd och teknik...ämnen vilket det nästan var omöjligt att få MVG för tjejer...
Under det första året på gymnasiet hände det massor av saker, så mycket nytt och framförallt den första terminen. Jag fick nya kompisar och vi gick ut och festade nästan varje helg. Till slut blev det nästan destruktivt och för mycket. Vilken tur då att jag träffade Ian, för sedan dess har jag varit hyfsat skötsam...

Det blev långt och översiktligt, men ungefär så var det.