Tjugofem(?) om en vecka

Härmodagen knackade det på dörren.
Jag stack ut huvudet och hälsade på en prydligt klädd kille i trettioårsåldern från EON.
- Hej säger han. Har du mamma eller pappa hemma?

Idag när jag skulle lösa biljett på bussen.
Busschauffören: - Hel eller halv?

Trött

Det sista jag borde göra är att sitta här. Egentligen borde jag;

ta hand om allt som skräpar på golvet och den överfulla diskbänken, röja i ungarnas rum, vattna blommorna

leka med Smaragden

sova

Jag är så trött. 

Trött på att städa och röja

trött på allt vad ungar heter

så himla trött, framförallt fysiskt

Ingenjören, som om man ska vara noga, egentligen inte är (civil)ingenjör, ska skriva den sista tentan på torsdag, så att han kan ta ut sin examen. De senaste veckornas helger och kvällar har han befunnit sig på annan plats, i en annan värld. 

Jag har nattat ungar, läst sagor och röjt. Samtidigt som jag själv har ett prov som jag pluggar till, på torsdag. 

Därav denna trötthet.

Nä, nu blir det att första röja, 

sedan läsa för Smaragden 

och förhopnningsvis slumra till några minuter innan Granaten vaknar igen.

Gäsp

Suktar

Här är det! Mina drömmars hus, med glasveranda och allt!

Nya rum, nya väggar

Ädelstenarna och vi, föräldrar, ska byta sovrum med varann.

Idag gick jag till Flügger och frågade om de hade min drömtapet, en med röd botten och vita prickar. Jovisst, den var precis inkommen. Från Midebecs Belle Rose. Så den blir det på en av väggarna i ungarnas rum.

I det som blir vårt sovrum är det idag vitmålad bröstpanel. Upptill vill jag ha något i blått. Något i romantisk stil, kanske med blommor.

När någon annan gör det riktigt bra

I dag fick han verkligen till det, Martin Ezpeleta. Läs om Solidaritet på nätet och läs alltihopa!

leg Psykologer på alla vårdcentraler

borde vara en självklarhet. Men det är det inte.

Skriv under för krav på leg psykologer på ALLA vårdcentraler.

När Granten väljer böcker

blir det utan undantag böckerna om Bäbis av Ann Forslind. Det är böcker som passar de minsta, med lite bild och lite text och handlar om igenkännande situationer för barnet.

Köpte Bäbis arg och Bäbis lessen på bokrean och de är kära vänner till henne. När vi börjat läsa någon av böckerna finns det ingen hejd på henne; en gång till, en gång till!

När jag beställde hem några böcker till Smaragdens födelsedag fick Granaten en ny Bäbis-bok; Bäbis rädd.

Smaragden kommer att få Fylla år, Donde esta Eric? och Vad säger fågeln?, den sistnämnda eftersom jag är pinsamt dålig på fåglar. Det är knappt så att jag kan skilja en skata och kråka åt. 

Till mig själv blev det Anna Kåvers Himmel, helvete och allt däremellan : om känslor. Att ha läst några av Kåvers böcker känns som ett måste som psykologstderande. Jag hoppas att hon är lika bra som det sägs.

Var hemma med era barn!

Ingenting kan vara viktigare än tid med barnen.Alltför ofta hör jag att föräldrar "måste" tillbaka till sina arbeten redan när kiddot precis fyllt ett år. Antingen hänvisar de till ekonomin eller till att arbetet behöver dem. 

Oftast är det ingenting annat än skitsnack!

Det enda du som förälder måste är att ta hand om ditt barn. Hur du väljer att göra det kommer att visa sig längre fram. Förskolan i all ära, men förskolan är inrättad för att även kvinnorna skulle kunna förvärvsarbeta. Det ÄR INTE så att ett åringar, eller tvååringar heller för den delen, har något behov av förskolan, som många verkar tro.

Små barn behöver trygghet och kärlek. Och det är vi föräldrar bäst på. Viss stimulans behövs också, men vardagliga ting som att gå till biblioteket, handla och laga mat och leka i lekparken räcker långt och länge. 

Var hemma med era barn! Ni kommer aldrig ångra det. Motsatsen däremot, förekommer alltför ofta.

Mersmak

Två spontanapplåder mitt i appellen.
Och ett femtontal okända som kom fram och hyllade mitt tal.

Tackar och bokar.
Det kanske blir fler första maj appeller ändå.

Vad jag pratade om?
Ungdomsarbetslösheten.
Om hur dyrt det kommer stå samhället om inte ungdomarna får jobb eller kan studera vidare.

Genom andra lär man känna sig själv

Människor är inte alltid vad de verkar. 

Under den senaste tiden har jag ändrat uppfattning om två personer. Människor jag dömt alltför snabbt, visade det sig. Jag är duktig på just det, att tycka om människor omedelbart liksom att känna olustkänslor inför människor vid första mötet. Det är inget vidare, visar det sig. 

En av personerna tyckte jag om från första stund. Hon anser jag inte vara något annat än en smilfink nu.

Den andra, han dömde jag ut som hopplös, nu prisar jag honom för hans skickliga taktfullhet.

Förutom att jag lärt mig mer om dessa människor har jag själv fått den viktigaste läxan. 

Jag måste sluta döma människor efter bara några möten. 

Dessa reflektioner har nog alldeles säkert något att göra med mitt möte med en psykolog häromdagen.

Jag måste gå i terapi. Måste. Det är ett krav i psykologutbildningen. 120 timmars gruppterapi eller 50 timmar individualterapi.