Allt för lång lista

Allt som behöver göras gör min just nu handlingsförlamad, vet inte i vilket ände jag ska börja. Visst går det sakta framåt, men alldeles enligt mig.

Esmeralda sover numer i eget rum i egen säng- en underbar gammeldags växaäsng fraktad från Kalix. Dcok saknar hon gardiner, eller egentligen inte gardiner utan själva stången. Den ska få en till omgång färg innan den är redo att skruvas upp. Även i köket är vi utan gardiner, även den stången har blivit vit.

Sedan så gör jag mina egna julgranskulor, vilket kanske är överambitiöst, men jag vill inte ha de vanliga kulorna i granen. Vi får se hur många det hinner bli i år. Det kanske viktigaste av allt att hinna med innan jul är tillverkandet av Esmeraldas julklapp. Hoppas att det ska gå så smidigt som jag tror bara.

Givetvis allt det andra också; julmat, julbak, julstädning, julklappar osv.

Detta samtidigt som jag ska läsa 600 sidor Socialpsykologi.

Good Luck!

Ingen tid till inspiration

Visst har jag tid att skriva inlägg, men däremot inte tillräcklig tid för att få inspiration till att göra det. Listan på vad som ska göras är längre än på länge och just nu känns det svårt att hinna med allt det jag önskar.

Viktigast är att Smaragdens rum blir färdigt och det har jag goda förhoppningar ska hända i helgen. En säng har hittats och är på väg till Avesta från Kalix- hoppas den motsvarar mina förväntingar och att Smaragden kommer att trivas i den.

Tentan gick bra, men inte lika bra som den förra. Det bästa är att kunna lägga den bakom sig.

Tyvärr blir det inte bättre än såhär just nu.

Återkommer när lusten återfinns.

Tentor

Är alldels torr om munnen som ett resultat av sovande med öppen mun. Min näsa kan inte längre utföra sina uppgift adekvat vilket irriterar både mig och min näsa. Lyckades ändå redovisa grupparbete utan större problem. Just nu sitter jag och sammanfattar (tråkigt!) de föreläsningar vi har haft i Perceptionspsykologi inför tentan som är på måndag.

Glädjande idag var den förra tentan som hämtades ut; med endast ett halvt poäng ifrån full pott.

Ikväll ska jag unna mig House (den enda serie jag följer), te och saffransbulle. Förhoppningsvis ska det räcka för att mota bort bakterierna i näsan och ge mig kraft att tentaplugga.

Lite politik också

Regeringens tro att IPRED ska få stopp på fildelandet är naiv. Förutom denna aspekt på lagförslaget, anser jag det inrymma flera praktiska problem. Vill ni höra mer om mina och SSU Dalarnas åsikter, lyssna på mig i Radio Dalarna.
Att alla ungdomsförbund är rörande överens i denna fråga säger också en del, en väldigt stor del. Självklart ska musiker, författare och andra upphovsrättshavare få betalt för sina verk- om de vill- men lösningen är inte enkel. Lösningen finns i bra disukussion mellan berörda parter, inte hos justitieministern, det är jag alldeles säker på.

Rationaliserat pepparkaksbak

Jag ska aldrig mer baka vanliga pepparkakor (Smaragden får stå för den biten). Varför hålla på och trilskas med deg som ska kavlas ut om och om igen och med kakor som knappt går att flytta till plåten utan att nagga dem i kanten, när allt kan vara så mycket enklare? Med skurna pepparkakor med mandel (dessutom!) är allt rationaliserat- men det viktigaste av allt, de smakar så mycket bättre! Prova! Ni kommer inte att bli besvikna. Även detta recept är taget ur Sju sorters kakor.
Till nästa gång kommer jag att göra dubbel sats för att få större, vackrare kakor.

Har även hunnit med att ta fram julstjärnor och ljusstakar, så nu lyser det vackert i fönstren. Det är inte ofta jag ligger steget före, men vad skönt det känns; att kunna pricka av en del av julstöket.

Gnistrande lördag

Vilken underbar dag! Med gnistrande snö och bitande kyla. Var ute en stund på förmiddagen och körde runt Smaragden i pulkan. Detta samtidigt som kalopsen puttrade på plattan.

Sedan bakades Sarah Bernhardt-biskvier, min älsklingsbakelse. Receptet kommer från Sju sorters kakor. Har ni inte denna, obligatoriska kakbok, köp den för ynka 59 kronor; den bjuder på många goda klassiker.

Påfylld energidepå

Farten har varit alltför hög ett tag, ingen tid för andningspauser har funnits på två veckor- förrän idag. Jag och Smaragden startade dagen med badkarsbad och avslutade den med att göra en pepparkaksdeg (recept kommer). En sådan dag som behövs emellanåt- för att få perspektiv och för att orka lite till.

Det ska bli skönt att få denna delkurs avslutad, vilket sker nästa måndag. Därefter blir det socialpsykologi och samtalsträning vilket jag verkligen ser fram emot. Känns alldeles lagomt krävande, sådär innan jul och Tvåans ankomst.

Ljudlöst och salt

Det finns ingen som kan beröra mig genom sitt skrivande som Lisa Ekdahl. Sedan början av tonåren har jag fängslats av hennes förmåga att uttrycka känslor i text. Jag lyssnar gärna på hennes musik med, men än hellre försjunker jag mig i hennes poesi.

"Smärta vann över stolthet

Du grät ljudlöst och salt
Som en som ångrar så mycket
Men ändå omhuldar allt
Du grät för att trycket i bröstet
Ville spränga dig inifrån
Du grät och dom tårarna las till
Din grogrund dom gavs till din jordmån...

...Du grät, du var jordens salt
Det salt som ger törsten åter
Det salt som smaksätter allt
Sältan rann ur ditt öga
Det rann, det rann som en flod

I bröstet skingrades ängslan
I hjärtat väcktes nytt mod"

-ur Lisa Ekdahls Ljudlöst och salt

Inte bara skator äter sopor

Karin Ahlborg, Aftonbladets matreporter, har dragit det hela till sin spets; hon har lagat mat av sopor. Hennes poäng är viktig; vi ska lita till våra sinnen när vi bedömer livsmedeles tjänlighet- inte titta till datumen. Precis som Ahlborgs barn har Ingenjören svårt att dricka mjölk vars bäst-före datum är nått, utan att ens ha luktat på den.
Resursslöseri i stora mått mätt. Hur mycket mat som slängs är det nog ingen som vet. Om någon vill ta tillvara dess sopor, borde det väl ses positivt.

Lidl i Solna har förgiftat sina matsopor för att undvika att hemlösa nallar ur containrarna. Vad ska man säga om det? För det första är det otroligt tragiskt att det i Sverige finns de som behöver leta efter brödfödan bland sopor, och för det andra så är det minst lika tragiskt att de finns människor som inte kan unna dessa hungriga magar bröd för dagen, mat som ändå skulle ha kaserats. Då handlar det inte bara om resurslöseri, utan om avsaknad av medmänsklighet och humanitet.

Skynda långsamt

I maj målades de första brädorna, men inte förrän idag kom de på plats. Fortfarande återstår det några att sätta upp, sedan blir det några lager färg, tapetsering och styling innan Smaragden kan flytta in i sitt alldeles egna (ett tag får hon ha det i fred i alla fall) rum.

Ännu saknas den viktigaste komponenten i rummet; sängen. Jag söker med ljus och lykta efter en utdragbar säng, modell gammaldags, helst vitmålad. Men de jag funnit är för långt bort att hämta med bil och har säljare ovilliga att sända dem med bussgods. Nu brinner det i knutarna om Smaragden ska hinna vänja sig att sova själv innan Tvåan anländer.

Någon läsare som kan tipsa mig om lämplig säng till salu?

Smak av jul

Jag och hushållsassistenten har varit i farten igen. Funderar på om min plötsliga husmorderlighet har något att göra med någon form av modersinstinkter; man måste lagra medan tid finnes. Någon annan rimlig förklaring kan i varje fall jag inte se.

I vilket fall är jag tacksam för min energi; den resulterade i massor av goda, saftiga Lussebullar. De flesta fyllda med mandelmassa och några med socker och kanel. Receptet som kommer från ICA valdes på grund av dess hyllande kommentarer, vilka jag såhär i efterhand stämmer in i. Väljer ofta att använda ICA:s receptsida av just tack vare dess kommentarsfunktion.

Brödbak

Idag har jag och Smaragden varit ensamma så gott som hela dagen. Ingenjören har spelat handboll. Vi har mestadels hållit oss inomhus då vädret varit av tråkigaste sort; pusslat, läst böcker och bakat Valnötsbröd med Aprikoser och Pumpakärnor. Första gången som jag gett mig på "fria" limpor, dvs. limpor utan form- och det var mycket enklare än väntat. Brödet blev saftigt med en krispig skorpa och enligt vi båda två som bakade det- gott! Brödet är Kryddburkens recept, följt till punkt och pricka.

Sju steg till Njutning

Tycker du om Almondy Daimkaka som finns i affärerna, men ägnar hellre lite tid åt att slänga ihop en egen, minst lika god variant, istället för att betala alldeles för många pengar åt någonting som försvinner fortare än kvickt? Prova då följande recept, vilket är en egen tolkning av Anna Maria Lindbloms recept som hon deltog i Kladdkake-SM med:

Choklad- och daimtårta med krispig jordnötsbotten
Du behöver:
Botten:
1 dl ljus sirap
250 g jordnötssmör
6 dl cornflakes
Tryffel:
450 g Marabou Daim
1 dl vispgrädde
1 dl mjölk
0,5 dl hackad mandel
+ 0,5 dl till garnering
Gör så här:
1. Klä botten av en form med löstagbar kant med bakplåtspapper.
2. Värm sirap och jordnötssmör så att det smälter ihop, det får ej koka. Dra kastrullen åt sidan, rör ner flingorna. Krossa flingorna lite. Tryck ut massan i formen.
3. Smält chokladen i en djup tallrik i micron (eller över vattenbad).
4. Koka upp grädde och mjölk.
5. Häll över chokladen i en bunke och häll sedan över den kokande grädden. Vispa med elvisp så att det blandas ordentligt, häll sedan i de hackade pistaschnötterna. Häll chokladkrämen över botten och ställ i kyl. Låt den gärna stå i kyl över natten, allra minst 5 timmar.
6. Lossa tårtan från kanten med en vass kniv. Garnera med hackad mandel och servera med vispad grädde.
7. Njut!

Få har havet i sin blick

"...att vi är många som talar om havet

men få har havet i sin blick

en gång mötte jag en man med såna ögon

men ingen jag frågat vet vad han gick

och vi är många som talar om himlen

men få kan förstå en evighet

jag såg en man han bar himmelen inom sig

men var han finns nu finns det ingen som vet

jag såg en man vada ner i vattnet...

han såg solen i ögonen

han var lätt som en vind

han såg bortom det blå på himmelen

då han gick föll en tår på min kind

att vi är många som talar om havet

men få har havet i sin blick

en gång mötte jag en man med såna ögon

men ingen jag frågat vet vad han gick

och vi är många som talar om himlen

men få kan förstå en evighet

jag såg en man han bar himmelen inom sig

men var han finns nu fins det ingen som vet."

-Lisa Ekdahl, Bortom det blå

Havet och himlen på bilden föreställer Snäcken,

stranden vid familjens sommarstuga

Den jag blivit och vill bli

Tänk att det ska vara så svårt att skriva blogg. Jag gör ett nytt försök nu- lyckas jag inte hålla uppe någorlunda publiceringstempo så får denna blogg ta adjö.

Liten uppdatering; två tentor avklarade, offentliggörande om sparvens existenes i min mage. I övrigt är jag glad över att Obama vann valet, över den vackra hösten vi fick och den vackra vinter vi har nu.

Som jag anade har denna tid sedan jag började plugga gjort mig gott.
Jag har lärt mig massor; om neurotransmission och HPA-axeln, om induktion och deduktion och just nu fördjupar vi oss i våra sinnen. Onödigt vetande kan en del tycka, men förhoppningsvis väldigt användbart för min del.

Jag vill så gärna komma in på psykologprogrammet. Jag vill bli psykolog. Jag vill- och jag ska. Senast våren 2010 ska jag vara antagen. Det finns ingenting annat i min värld. Men för att vara säker på att så ska ske måste jag kämpa med tråkig svenska och textkommunikation. Och även göra högskoleprovet igen. För att jag ska komma in denna vår måste under ske- och två mirakel finns det nog inte plats för under januari månad. Så därför får jag godmodigt vänta på att min plats i tillvaron som Charlotte ska bli tydlig- för visst är det så att det är skönt att kunna ge svar på frågan; "Vad gör du annars, när du inte är mammaledig då?". Det skulle skapa ett inre lugn och en ro hos mig.

Men under tiden som ovissheten existerar (och självklart även efter den!) ska jag vara den bästa mamman jag bara kan och njuta av det mest underbara livet kan ge- barn. Finns det någonting jag är glad över, är det just att ha valt att skaffa barn tidigt. Esmeralda har lärt mig mycket om människan i allmänhet, om mig själv och fått mig till en bättre person. Tack vare henne disponerar jag min tid bättre och nattmangling inför tenta finns inte längre i min värld. Är också alldeles säker på att jag, när den dagen är kommen, kommer att vara en mycket bättre psykolog tack vare försäldrarskapet.

Aldrig upplevd trötthet

Tisdag; uppe halv 6. Trampar som en galning till Krylbo. Somnar med ens på tåget. Väntan på föreläsning i korridor, förberedande läsning slutar i grusiga ögon och tappande huvud.
Trots tappra försök till motstånd från min sida trollbinder sömnen mig mitt bland korrelationer, standaravvikelser och konfidensintervall. Pinsamt och a waste of time. Tåg hem, likadant där, somnar med ens. Trampar hem i dimma. Hinner inte mer än sätta mig i soffan innan ögonlocken är slutna. Jag har inte chans mot kroppens försvar.
Har aldrg varit med om maken tidigare. Antar att det kommer att ta tid att vänja kroppen vid tidiga tider och hjärnan vid informationsinmatning. Kroppen har varit bortskämd med mycket sömn under det senaste året och hjärnan lidit brist på intellektuell stimulans. Denna höst kommer att bli bra, kommer att göra mig gott.
När vi väl lämnar statistiken därhän och Oktober tar vid kommer mitt favoritområde; Biologisk psykologi. Som jag längtar!

Kan tala om att onsdagen blev än värre. Men sedan vände det.

He´s got it

För mig är Jesse Jackson Jr. retorikens mästare.

Han skulle kunna övertala mig om nästan vad som helst.

I wish I was there.

Lyssna bara!

En sommar

...sedan jag sist skrev ett inlägg.

Nu är rutinerna och vardagen åter här.
För mig innebär det tågturer, läsande (tjock, tjocka böcker på främmande språk) ´
och föreläsningar.
För Smaragden och Ingenjören sång, öppna förskolan,
bokläsning (bilderböcker), sandlådan och promenader.

Vilken vardag skulle du föredra?

Jag är rik

Ett år rikare.
Förstår nu vad oändlig kärlek är.
Utan tvekan är det den

som är det viktigaste av allt

och alltid prioriteras främst.
Mitt hjärta har aldrig varit ömmare,

aldrig så blödigt,

aldrig så rikt,

som nu.

Infriade förväntningar

I fredags sprang Ingenjören Karnevalsloppet.
Vår första vår tillsammans, nu sex år sedan, sprang han hem en kundvagn full med mat.
I år blev det ett par bildäck.
Som han bar på axeln.
Det visslades när han gick i mål.
Och jag var hans stolta sambo.

Inga körkort, ingen bil, men väl två däck.

Rymningsbenägen Kavatsak

Idag upprepades det som abslut inte fick hända.
Jag hade Smaragden hängandes som en apa på höften och sprang som en myrmamma i en myrstack. Vi var på jakt efter en bra utsiktsplats för att kunna föreviga min syster J, då hon sprang Karnevalsloppet. Vilket skulle det visa sig, med kära röda kavata sandalen som insats. Efter ha gratulerat J upptäcker jag att Smaragden endast har en sko på sig och börjar genast irra runt igen. Men att lyckas med att hitta en röd liten kavat bland hundratals trampande skor var ungefär som att leta efter en nål i en höstack.
Stressnivån stegrades.
Sakta men säkert skingrades ansamlingen och under vår 7:e runda så stod den där. Intill ett träd.

Det kändes precis lika bra som första gången.

Hädanefter kommer de frihetstörstande

kavata röda kamraterna få stanna hemma

när det vankas turer ned till staden.

När knoppar brister

Detta är vår trädgård, som jag är otroligt förtjust i.

Den ger mig ro.

Ljuvligt doftande syrener

Kämpande jordgubbsplanta

Vilda smultronplantor

Vinbärskart

Om någon vecka har denna knopp slagit ut och är det vackraste i hela trädgården

Denna jordgubbsampel fick Esmeralda på sin ettårsdag av min genomsnälla morbror Leif, med familj

Underbara rabarber

Här ligger jag alldeles för sällan

Svalkande krav

Efter att befunnit mig på möte i Borlänge i tisdags rusade jag in på Pressbyrån för att köpa mig något att släcka törsten med. Brukar ha svårt att hitta något att dricka i affärer. Vill ha någonting som släcker törsten och som inte smakar konstgjort. Eftersom jag har slutat köpa vatten på flaska, då det är ett stort slöseri med resurser att tappa vanligt vatten på flaska, när vi har ett alldeles utmärkt kranvatten, brukar det inte finnas något att välja på. Men hann bara titta in i kylen- så stod den där! Greenly Fläderblom Lime. Äntligen något som smakar och är naturligt. Kravmärkt är den också.

Smakar egengjord saft, smakar fläder, smakar sommar!

Drycken är fri från aromer, färgämnen och konserveringsmedel. För 20 kronor är den din.

Välbehövligt badkar

Sedan jag flyttade hemifrån för fyra år sedan har jag varit utan badkar. Något som jag med tiden kommit att sakna alltmer. Att kunna lägga sig i vatten så hett att man är tvungen att vänja en del av kroppen i taget, är för mig den bästa medicinen då orken tryter. Inte bara jag älskar att bada, utan även min lilla avknoppning är ett riktigt vattendjur. Därför var det bara att slå till när badkaret, med de rätta måtten för vårat lilla badrum, stod och välkomnade oss på Second-hand affären.
Idag har jag och Smaragden premiärbadat efter en heldag ute i trädgården. Det avsvalnade vattnets färg skvallrade om att det var välbehövligt.

Återfunnen nostalgi

För en vecka och fem dagar sedan försvann ena halvan av helheten. Till synes spårlöst, efter en shoppingrunda i staden, någonstans mellan H&M och vårt hus.

Jag begav mig genast ut på jakt, sökte överallt; i papperskorgar, under klädsnurror, i hörn, i diken. Frågade butikspersonal om de sett till någon sorgsen, röd Kavat. Spanade i diken och övervägde att kratta igenom demsamma. Det närmsta jag kom ett genombrott var en röd skymt i gräset, som vid närmare anblick visade sig vara falukorvspapper. Detta hände vid två tillfällen, med kilometers mellanrum. Vilka går och äter Falukorvsring efter vägen, som andra äter glass?

Flygblad med en efterlysning tapetserades på Plus-husets ingångar. Övervägde att kontakta Saidas dotter. Men tiden gick och hoppet övergavs. Spanade efter nya röda Kavat par på Tradera. Intalade mig själv att de var lika fina och kanske till och med bättre för Smaragdens gång än morsans gamla slitna. Tänkte; jag har åtminstone en kvar.

I söndags snavade jag på mållinjen. Överbjuden med 5 kronor. Började tro att det var meningen. Kanske fanns den röda stackaren ändå därute någonstans.

Så igår ringde det, den röda Kavata sandalen var välbehållen, om än tilltufsad, efter att ha spenderat flera nätter i Plus-husets källare. Genast infann sig den där känslan som många nyförälskade gör uttryck för; nu är jag hel. Smaragden gladdes också, troligtvis för att hon nu har fler användbara par skor än morsan hennes.

Hårdvaluta

Jag och Esmeralda går på sång i församlingshemmet varje tisdag. Jag sjunger, Esmeralda deltar på sin höjd i rörelserna till sångerna. Oftast lockar något mer spännande.

Det mest spännande för mig är att se efter om det finns någon Mango Amelia till försäljning i deras rättvisa sortiment. Vi är några sjungande mödrar som fulkomligt älskar denna torkade mango. Det gäller att vara kvick, då tillgången är begränsad, annars blir man utan fullkomlig njutning den kvällen.

366 dagar rikare

För 366 dagar sedan låg jag och ingenjören och beundrade en liten, liten nyförlöst ädelsten.
Allt var ofattbart; för stort för att greppa. Skrik, amningskamp, matvägran, trötthet och trots- men framförallt glädje, utveckling och framsteg, sång, skratt, närhet och kärlek har präglat dagarna sedan dess.

Fortfarande lika ofattbart.

Allas elevers rätt till Stavros!

Har bara sett korta stunder av Klass 9A , då programmet konkurerats ut av vältalige Dr. House, men trots det kan jag inte låta bli att imponeras och uppröras. Imponerad blir jag av lärarna. Av de lärare som egentligen inte är mer än vad lärare bör vara. Upprörd blir jag över alla de lärare som bara lär ut det de måste, utan engagemang, utan att dela med sig av själva- bara för att de vill ha 8 veckors sommarledighet, valde lärarprogrammet i andra hand eller för att mamma och pappa är lärare! Om alla lärare vore lika engagerade, motiverande och hängivna i sin proffesion som Stavros skulle alla elever ha en rättvis chans att lyckas i skolan. I lärarnas händer ligger de elevers framtid som saknar pådrivande föräldrar. Elever vars föräldrar troligtvis kan benämnas arbetarklass. Elever som inte kommer att prestera sitt bästa möjliga utan just engagerade, motiverande lärare.
Att vara lärare i Stockholms innerstad handlar om att förmedla kunskap. Att vara lärare i Hagsätra handlar om så mycket mer. Att engagera, entusiamera och om att ge och ta. Här kan vi skilja agnarna från vetet.

Lärare: Förerdrar du Vasa Real framför Hagsätraskolan?

Som vanligt.

Det drabbar ingen fattig.

(bild: www.svt.se)

Ljuvliga grottor

Nougatkakor, snickerskakor, kokostoppar och plommongrottor. De senaste blev ljuvliga och lika bildsköna som i den bästa kakboken, fast med plommon istället för hallon, i grottan. Detta trots en ugn som lever sitt eget liv.
Smaragdens 366:e levnadsdag närmar sig och då duger inget annat än hembakt på riktigt smör.

Moder Jord utan glöd

"För tre år sedan beslutade SSU Dalarnas Distriktårskonferens att
driva frågan om gratis kollektivtrafik. Då kändes det mest som en utopi, ett
outförbart förslag som bara ett ungdomsförbund kan driva. Idag, bara tre år
senare, känns förslaget realistiskt och genomförbart. Under dessa år har hotet
mot vår miljön och klimat blivit obestridligt och att vi är tvungna att ta i med
krafttag för att kunna ha en chans att rädda Moder jord är det få som tvivlar
på..."

Talet blev klart i sista minuten. Varken nöjd med innehållet eller framförandet. Snavande, saknade glöden. Smaragden ville ogärna låta mig exponeras, vilket inte underlättade presentationen. För idolbild se AT den 2/5. Inget jag vill ha med i mitt album dock. Kisande med ett sådant där halvt, tillgjort smil. Men hur lätt är det att se naturligt skön ut när man har en dotter hängandes i armarna?

Tröttheten segrar igen

41 minuter kvar. Ingen idé, jag satsar på sängen istället och hoppas att talet uppenbarar sig i drömmarna.
Eller, att vetskapen om att det inte finns någon utväg, får Worddokumnetet att fyllas med kloka ord, imorgon bitti.

Skrivkramp

Att skriva på beställning är lika lätt som att skita på detsamma. Deadline på gott och ont.
Timmar. Idag är det den 29:e april, om 1 timme och 17 minuter den sista april. Första maj ytterligare 24 timmar senare. En oändlighet. Oändlig tankeverksamhet. Oändligt stirrande på blinkande markör.
Till slut släpper det. Det gäller bara att finna det förlösande.

Uppifrån sett

'Där ovan träden
är sikten fri
högt ovan marken fjärran från disharmoni
uppifrån
sett från molnen
syns allting i en annan dimension
uppifrån
sett från molnen
synes problemen anta mindre proportion'
-Lisa Ekdahl