Faller

Saker faller på plats.
Inte bara snön utan även skolarbetet.
Begåvningstestning av barn, utredande samtal + tenta ligger numer bakom mig.

Pust.

Nu kommer mer tid.
Som ska ägnas åt barnen förstås.
Vi ska jula, dvs. pyssla och baka och stöka.

Kanske borde jag inte ha någon blogg eftersom jag uppdaterar så sällan.
Men samtidigt vill jag låta den spegla mitt liv och just nu finns det inte utrymme för den.
Och inte får några tankar alls förutom de mest nödvändiga. Livet spinner på, i form av vardag med skola, hushållsarbete och barn.
Längre ner hamnar djupa tankar och funderingar.
Det är som att min hjärna rationaliserar och stänger av den mer djupsinninga delen och mer går på rutin. Tur är väl det.
De många måstena flyter på fint och jag hinner med mina barn, för att jag sätter dem främst och till exempel prioriterar bort ett välstadat hus.

Kan man älska för mycket

Faktiskt så är jag tacksam för mina ungar, en gång per dag, minst.
De är så kloka och förvånar mig ständigt med frågor, kunskap och uttryck.
Esmeralda frågar ofta om man kan älska någån för mycket, och jag svarar alltid, nej, det kan man inte, kärlek är en härlig och fin känsla.
Tids nog, om sisådär tio år, får hon veta att det är en sanning med modifikation.