söndag 26 april 2009

Tråkigt besked

Helgen inleddes med tråkiga nyheter. Tråkiga, inte bara för oss, utan för hela Avesta. De varsel som Outokumpo lade i december räcker inte till utan ytterligare åtgärder måste vidtas. Vilka är inte klara, men det som diskuteras är en arbetstidsänkning till 80% eller ytterligare varsel. Vilket som är det bästa är svårt att säga utan facit i hand. Räddas jobben genom en tillfällig arbetstidsänkning är det klart värt det, men vad händer om det inte räcker till och varsel ändå måste till?! Då står de arbetslösa där med en lägre a-kassa.

Vi som hade pustat ut en aning, eftersom Ingenjören klarade sig undan det lagda varslet. Nog för att jag hela tiden trott att det skulle komma mer, hoppades jag ändå att det inte skulle bli så. Vi som har haft tankar både på utbyggnad av huset och bilköp, kan skrota dem för ett bra tag framåt, men för oss blir det nog inte värre än så. Vi klarar oss tack vare relativt låga månadskostnader. Värre är det för de som i glädje och framtidstro köpte dyrt hus för några år sedan, för de ensamstående, de utan a-kassa...om de mister jobbet eller tvingas ned i arbetstid.

torsdag 23 april 2009

Känslor på pränt

" Du vill veta vad jag vill med dig
men jag vill inget alls
bara blunda här intill mig
Du vill veta vad jag räknat ut
men jag vill bara sova för nu är dagen slut

Slumra in sov som ett barn
Du ska inte värja dig
ingen vill snärja dig i något garn
Slumra in sov nu min vän
inget ska hända dig
ingen vill skända dig nu eller sen
Slumra in låt sömnen bli djup
Låt himmlen va hög
Låt havet ha sitt bråd djup"

~valda stycken ur Lisa Ekdahls Slumra In

Idag känner mig jag mig både tom och sprängfylld på samma gång. Så mycket vill ut men ingenting hörs.

Med hjälp av Lisa Ekdahl känns det lite lättare. Hon skriver enligt mig de allra bästa låttexterna. De är vackra i sig och behöver egentligen ingen musik. Men med musiken lyckas hon med konststycket att få dem än vackrare. Jag skulle vilja ha en bok med alla hennes låttexter att bläddra i när orden behövs för att reda ut mina känslor.

onsdag 22 april 2009

Imorgon, imorgon

Just nu gör jag allt annat än det jag ska. Visst är det trevligt med en tillfixad blogg, men inte på bekostnad av min utbildning. För så ser du ut just nu. Har inte pluggat på veckor. Tänker på det flera gånger per dag och där stannar det. Ikväll ska jag ta tag i det ordentligt. Men då gör jag en massa annat istället.
Det är precis samma sak med det sundare livet jag tänkt mig skaffa. Samma gamla ursäkter återkommer. Kommer inte att klara den målsättning jag satte upp. Och jag är besviken, för jag hade klarat det om jag velat. Men min frontallob lät amygdala segra.
Faktiskt är bloggen och ni läsare den bästa hjälp jag har. Så därför deklarerar jag det här och nu; varje dag ska jag plugga minst en timme och bara nyttigheter ska ätas (undantag fre-lör).
Hjälp mig nu är ni snälla, sätt press på mig! Låt mig inte komma undan.

tisdag 21 april 2009

Mina brudar


Granaten precis 3 månader och Smaragden nästan 2 år
Såhär söta var de inte när lunchen tillreddes.

Dåliga förutsättningar kräver tålamod

Jag trodde jag varit förutseende och planerat väl när jag förberett falafelsmeten. Inte tillräckligt skulle det visa sig. Jag underskattade såväl tidsåtgången som ädelstenarnas hunger. När vi kom in från förmiddagens utevistelse borde maten redan ha stått på bordet. Idag var matlagningen ett exempel på när den är som sämst; ackompanjerad av två skrikande/gnällande Ädelstenar.

Men falfelbullar i tomatsås blev det till slut och gott var det! Kommer definitivt att göras igen, fast då under andra omständigheter.
Och disken är i diskmaskinen, Smaragden sover och Granaten charmar mor sin.

Pust.

måndag 20 april 2009

Erkännande


"...och han talar med bönder på böndernas sätt men med lärde män på latin."

Skamligt måste jag erkänna att jag inte visste att detta citat myntats av hemmasonen Karlfeldt. (Visste du?) Och skäms gör jag. Men nu ska jag bli kulturellt bevandrad, eller kanske snarare, allmänbildad. Imorgon är det jag som beger mig till biblioteket och lånar en av Karlfeldts diktsamlingar, lite grand bara för att, men även lite av lusta. För faktiskt tycker jag om poesi. När jag var yngre skrev jag mycket själv. Ska bjuda er på ett av mina alster när jag hämtat hem dagböckerna från barndomshemmet.

Någon samling som särskilt rekommenderas?


Vackert mod

"Det är stoltare våga sitt tärningskast,
än tyna med slocknande låge.
Det är skönare lyss till en sträng, som brast,
än att aldrig spänna en båge."

~Verner von Heidenstam

Tråkig retur

Mina förväntingar gällande min vårlängtan grusades. Materialet känns bara syntetiskt och inte alls mjukt och bomullsaktigt. Även om den är fin på känns den inte rätt, inte äkta. Därför blir det retur tråkigt nog.

Vill ut och jaga i second-hand affärer efter en fin klänning. Fast först ska jag nog bege mig upp på mormors vind.

Kikärtor för moder jord

För att spara moder jord och plånboken införes nu en soppdag samt en vegetarisk sådan, i veckan. Och det omedelbart. Vi börjar vegetariskt imorgon med falafelbullar i tomatsås. Vi får se om någon kommentar kommer att fällas, eller om en middag utan kött eller lika mycket middag som med, enligt karln min.

Försöker ni äta mer vegetariskt? Dela gärna med er av era bästa recept!


lördag 18 april 2009

Med trasiga skor

Mina nästan-varje-dag-skor har gjort sitt. Efter tre säsonger är de rejält nötta. Om skorna skvallrar om vem vi är, är jag en riktigt sliten och välanvänd person utan klass, men ändock charmig. Och det kan nog stämma, just nu. Men med ett par nya skor är allt förändrat. Vad säger dessa märkesskor? Att jag vill vara som alla andra och också är beredd att betala för det!? En putsad fasad med okänt innehåll!?
Jag tvekar. Jag behöver ett par fotriktiga skor, det är säkert. Och dessa är vita, blå och röda- min favorit färgkombination- och om det inte vore för priset skulle jag klicka hem dem med detsamma.

Ge mig värme!

Mest av allt vill jag ha +30 graders utetemperatur. Men ett bastubad skulle fungera nästan lika bra. Eller en het dusch. Men eftersom våren kommit av sig, vår bastu fungerar som förråd och husets varmvattenberedare endast räcker till en schamponering & balsamering får jag nöja mig med kaminen. Jag står så nära som möjligt, samtidigt som jag sörplar te. Men det fungerar dåligt. Efter fem minuter i soffan känner jag mig frusen igen.

Inte blir det bättre av att titta på väderprognosen. Moln, moln, moln och max 10 grader de närmsta dagarna.

Under konstruktion

Som ni kanske märkt ändrar jag just ny bloggens layout, med ett slutresultat förhoppningsvis till det bättre.


torsdag 16 april 2009

Minutrarna på min sida


23.53 igår kväll lyckades jag, efter otaliga omladdningar av sidan, anmäla mig till Psykologprogrammet. Hade totalt glömt bort att det var sista anmälningsdag och fick smått panik när studera.nu inte gick att få upp. Att jag inte hann söka något mer struntade jag i just då. I förmiddags tänkte jag ändå se efter om de förlängt anmälan och visst hade de det. 12.00 var ny stopptid. Kastade ett öga på klockan; 11.56 visade hon. 11.58 var jag klar.

Har ni sökt någon utbildning till hösten?

Barnsäkrat

Nu är det barnsäkrat här hemma. En bit koppar försäkrar att inga barn kommer till världen de närmsta fem åren utan föräldrarnas samtycke.

Precis som med allt annat föredrar jag ett preventivmedel som är så naturligt som möjligt. Därför var valet av kopparspiral lätt. Har ingen lust alls att proppa i mig en massa hormoner i onödan.

Varför smör?

Därför Smör!

Hittade denna bild hos Underbara Clara som enkelt förklarar varför.
Sedan något år tillbaka kommer inte margarin innanför min dörr. Nog för att margarin är billigt- men hur smakar det? Och hur tillverkas det? När man vet hur tillverkningen går till tycker jag margarin inte smakar annat än kemikalier

torsdag 9 april 2009

Bondmoredrömmar

Jag är ett stort fan av Underbara Clara. Eller egentligen av det rustika och riktiga, det naturliga och nära. Jag vill också bo på landet i ett gammalt hus, handla så gott som alla kläder och prylar second-hand, baka allt bröd själv (på den punkten är jag nästan i hamn), känna en tant Märta, vara gift och ha hund. Däremot skippar jag mässorna om söndagarna.

Om kvällarna ligger jag i sängen och drömmer om ett gammalt hus på landet, med brutet tak, växthus och några höns. Om ett riktigt bondkök och äppelblom. Om jordkällare och gårdsplan. Om barn som springer fritt över ängar och hagar. Om tystnaden som bara bryts av en förbipasserande bil då och då.

Jag tror jag skulle passa alldeles utmärkt som bondmora.

foto; http://www.fingalstorpsislandshastar.se/fingalskultur.htm

Ny påläggskombo

+
Imorse väcktes jag av frukost på sängen. För första gången, åtminstone så länge jag minns. Rostade mackor, avocado, te och juice serverade på fin bricka motade bort tröttheten som kommit med molnen. Ingenjören hade komponerat ihop tonfisk och kaviar, på samma macka. Utan avslöjande min högg jag in och åt med god aptit. Ingen smaksensation, men helt okej faktiskt. Jag tackade snällt för överraskningen utan att kommentera påläggskombon, rädd att förstöra instiftande av en ny vana. Hoppas, hoppas (kan man)!

lördag 4 april 2009

Sentimental

För drygt sju år sedan träffades jag och Ingenjören. Jag var 16, han 18. Från första stund visste jag- honom vill jag ha. Efter ihärdigt friande och en iskall nyårsafton blev det så vi. Och som jag var förälskad. Intensivt är bara förnamnet. Den första förälskelsen satte sig inte bara på hjärnan utan var också påtagligt fysisk. Smärta i bröstet och skakande ben var några av uttrycken.
Till hösten påbörjade han sina ingenjörsstudier i Stockholm och vi hade nu ett distansförhållande. Det var passionerat och stormigt. Mycket längtan och gråt. Kärleken kostade på. Många är de gånger jag låtsades sova på tåget mot Stockholm. Många är de gånger jag gråtandes lade på telefonluren. Vi brottades båda på varsitt håll med demoner. Demoner som vi inte rådde på. Men jag var envisare (läs; mindre insiktsfull) och 1½ år efter vårt första möte satte ingenjörstudenten punkt för det första kapitlet.
Vi gick åt varsitt håll. Hördes inte av. Vi var arga och ledsna- kanske mest på livet och oss själva. Men snart gick vi upprätta igen. Demonerna besegrades.
I oktober, tre månader senare, försökte Ingenjören att påbörja ett nytt kapitel. Men jag var iskall. Snart därefter hörde jag Lisa Ekdahl sjunga i TV och mitt hjärta tinade likt snön när våren kommer...

"Öppna upp ditt fönster
slå upp din dörr
släpp in ljuset och min älskling
låt allting bli som förr
låt honom veta
än finns en väg tillbaks
låt honom veta
att han är den enda du vill ha
visst kan du välja att bryta nu
men han finns alltid där i ditt hjärta det vet du
så varför inte låta honom vara där
du kan ändå aldrig glömma den ditt hjärta håller kär

Öppna upp ditt fönster
slå upp din dörr
släpp in ljuset och min älskling
låt allting bli som förr
låt honom veta
än finns en väg tillbaks
låt honom veta
att han är den enda du vill ha

Ropa ner i gränden
högt så han hör
ropa att den kärlek
är inget man förgör
ropa att den kärlek
aldrig kan ta slut
ropa honom in igen och om han inte hör
spring då ut
visst kan du välja att bryta nu
men han finns alltid där i ditt hjärta det vet du
så varför inte låta honom vara där
du kan ändå aldrig glömma den ditt hjärta håller kär

Ropa ner i gränden
högt så han hör
ropa att den kärlek är inget man förgör
ropa att den kärlek aldrig kan ta slut
ropa honom in igen och om han inte hör
jag säger om han inte hör
spring då ut

Står han ej att finna
sök som besatt
säg till hans vänner att det ska jag hälsa att
fönstret är öppet och dörren står på glänt
ack vad som händer är han alltid det finaste som hänt
visst kan du välja att bryta nu
men han finns alltid där i ditt hjärta det vet du
så varför inte låta honom vara där
du kan ändå aldrig glömma den ditt hjärta håller kär

Står han ej att finna
sök som besatt
säg till hans vänner att det ska jag hälsa att
fönstret är öppet och dörren står på glänt
ack, vad som händer är han alltid det finaste som hänt

Öppna upp ditt fönster
slå upp din dörr
släpp in ljuset
låt allt bli som förr
låt allt bli som förr
ropa ner i gränden
ropa högt så han hör
ropa att den kärlek är inget man förgör
nej, det är inget man förgör"

Sliter mig i håret

Den dåliga produktiviteten gäller dessvärre inte bara bloggen utan även studierna. Men imorgon sätter jag igång på allvar och kör fort, fort, fort ända tills jag kommer fram. Det är i alla fall vad jag vill, vad det rationella Charlotte har för avsikter. Så länge som jag inte har skickat in de nya betygen till VHS kommer stressen gnaga. Men just nu styr begären och lusten.
Är det något jag jagar nu är det lugn och frid. Jag befinner mig i en ond cirkel. Stressen gör mig handlingsförlamad, det dåliga samvetet får mig att jag frossa godis och andra onyttigheter, det tappade fokuset får mig att välja slösurfningen framför läsandet.
Nu sitter jag alltså här framför Tradera, Blocket och Familjeliv med magen full av memma och toblerone. Ursäkterna slår knut på varandra. Stressen gör ont i magen. Och det enda jag känner för är att gå in i köket och titta igenom skafferi och kyl ännu en gång...