Vi som hade pustat ut en aning, eftersom Ingenjören klarade sig undan det lagda varslet. Nog för att jag hela tiden trott att det skulle komma mer, hoppades jag ändå att det inte skulle bli så. Vi som har haft tankar både på utbyggnad av huset och bilköp, kan skrota dem för ett bra tag framåt, men för oss blir det nog inte värre än så. Vi klarar oss tack vare relativt låga månadskostnader. Värre är det för de som i glädje och framtidstro köpte dyrt hus för några år sedan, för de ensamstående, de utan a-kassa...om de mister jobbet eller tvingas ned i arbetstid.
söndag 26 april 2009
Tråkigt besked
Vi som hade pustat ut en aning, eftersom Ingenjören klarade sig undan det lagda varslet. Nog för att jag hela tiden trott att det skulle komma mer, hoppades jag ändå att det inte skulle bli så. Vi som har haft tankar både på utbyggnad av huset och bilköp, kan skrota dem för ett bra tag framåt, men för oss blir det nog inte värre än så. Vi klarar oss tack vare relativt låga månadskostnader. Värre är det för de som i glädje och framtidstro köpte dyrt hus för några år sedan, för de ensamstående, de utan a-kassa...om de mister jobbet eller tvingas ned i arbetstid.
torsdag 23 april 2009
Känslor på pränt
" Du vill veta vad jag vill med dig
men jag vill inget alls
bara blunda här intill mig
Du vill veta vad jag räknat ut
men jag vill bara sova för nu är dagen slut
Slumra in sov som ett barn
Du ska inte värja dig
ingen vill snärja dig i något garn
Slumra in sov nu min vän
inget ska hända dig
ingen vill skända dig nu eller sen
Slumra in låt sömnen bli djup
Låt himmlen va hög
Låt havet ha sitt bråd djup"
~valda stycken ur Lisa Ekdahls Slumra In
Med hjälp av Lisa Ekdahl känns det lite lättare. Hon skriver enligt mig de allra bästa låttexterna. De är vackra i sig och behöver egentligen ingen musik. Men med musiken lyckas hon med konststycket att få dem än vackrare. Jag skulle vilja ha en bok med alla hennes låttexter att bläddra i när orden behövs för att reda ut mina känslor.
onsdag 22 april 2009
Imorgon, imorgon
Det är precis samma sak med det sundare livet jag tänkt mig skaffa. Samma gamla ursäkter återkommer. Kommer inte att klara den målsättning jag satte upp. Och jag är besviken, för jag hade klarat det om jag velat. Men min frontallob lät amygdala segra.
Faktiskt är bloggen och ni läsare den bästa hjälp jag har. Så därför deklarerar jag det här och nu; varje dag ska jag plugga minst en timme och bara nyttigheter ska ätas (undantag fre-lör).
Hjälp mig nu är ni snälla, sätt press på mig! Låt mig inte komma undan.
tisdag 21 april 2009
Dåliga förutsättningar kräver tålamod
Och disken är i diskmaskinen, Smaragden sover och Granaten charmar mor sin.
Pust.
måndag 20 april 2009
Erkännande
Någon samling som särskilt rekommenderas?
Vackert mod
Tråkig retur
Vill ut och jaga i second-hand affärer efter en fin klänning. Fast först ska jag nog bege mig upp på mormors vind.
Kikärtor för moder jord
Försöker ni äta mer vegetariskt? Dela gärna med er av era bästa recept!
lördag 18 april 2009
Med trasiga skor
Ge mig värme!
Inte blir det bättre av att titta på väderprognosen. Moln, moln, moln och max 10 grader de närmsta dagarna.
Under konstruktion
torsdag 16 april 2009
Minutrarna på min sida
Har ni sökt någon utbildning till hösten?
Barnsäkrat
Precis som med allt annat föredrar jag ett preventivmedel som är så naturligt som möjligt. Därför var valet av kopparspiral lätt. Har ingen lust alls att proppa i mig en massa hormoner i onödan.
Varför smör?
torsdag 9 april 2009
Bondmoredrömmar
Om kvällarna ligger jag i sängen och drömmer om ett gammalt hus på landet, med brutet tak, växthus och några höns. Om ett riktigt bondkök och äppelblom. Om jordkällare och gårdsplan. Om barn som springer fritt över ängar och hagar. Om tystnaden som bara bryts av en förbipasserande bil då och då.
Jag tror jag skulle passa alldeles utmärkt som bondmora.
Ny påläggskombo
lördag 4 april 2009
Sentimental
Till hösten påbörjade han sina ingenjörsstudier i Stockholm och vi hade nu ett distansförhållande. Det var passionerat och stormigt. Mycket längtan och gråt. Kärleken kostade på. Många är de gånger jag låtsades sova på tåget mot Stockholm. Många är de gånger jag gråtandes lade på telefonluren. Vi brottades båda på varsitt håll med demoner. Demoner som vi inte rådde på. Men jag var envisare (läs; mindre insiktsfull) och 1½ år efter vårt första möte satte ingenjörstudenten punkt för det första kapitlet.
Vi gick åt varsitt håll. Hördes inte av. Vi var arga och ledsna- kanske mest på livet och oss själva. Men snart gick vi upprätta igen. Demonerna besegrades.
I oktober, tre månader senare, försökte Ingenjören att påbörja ett nytt kapitel. Men jag var iskall. Snart därefter hörde jag Lisa Ekdahl sjunga i TV och mitt hjärta tinade likt snön när våren kommer...
"Öppna upp ditt fönster
slå upp din dörr
släpp in ljuset och min älskling
låt allting bli som förr
låt honom veta
än finns en väg tillbaks
låt honom veta
att han är den enda du vill ha
visst kan du välja att bryta nu
men han finns alltid där i ditt hjärta det vet du
så varför inte låta honom vara där
du kan ändå aldrig glömma den ditt hjärta håller kärÖppna upp ditt fönster
slå upp din dörr
släpp in ljuset och min älskling
låt allting bli som förr
låt honom veta
än finns en väg tillbaks
låt honom veta
att han är den enda du vill haRopa ner i gränden
högt så han hör
ropa att den kärlek
är inget man förgör
ropa att den kärlek
aldrig kan ta slut
ropa honom in igen och om han inte hör
spring då ut
visst kan du välja att bryta nu
men han finns alltid där i ditt hjärta det vet du
så varför inte låta honom vara där
du kan ändå aldrig glömma den ditt hjärta håller kärRopa ner i gränden
högt så han hör
ropa att den kärlek är inget man förgör
ropa att den kärlek aldrig kan ta slut
ropa honom in igen och om han inte hör
jag säger om han inte hör
spring då utStår han ej att finna
sök som besatt
säg till hans vänner att det ska jag hälsa att
fönstret är öppet och dörren står på glänt
ack vad som händer är han alltid det finaste som hänt
visst kan du välja att bryta nu
men han finns alltid där i ditt hjärta det vet du
så varför inte låta honom vara där
du kan ändå aldrig glömma den ditt hjärta håller kärStår han ej att finna
sök som besatt
säg till hans vänner att det ska jag hälsa att
fönstret är öppet och dörren står på glänt
ack, vad som händer är han alltid det finaste som häntÖppna upp ditt fönster
slå upp din dörr
släpp in ljuset
låt allt bli som förr
låt allt bli som förr
ropa ner i gränden
ropa högt så han hör
ropa att den kärlek är inget man förgör
nej, det är inget man förgör"
Sliter mig i håret
Är det något jag jagar nu är det lugn och frid. Jag befinner mig i en ond cirkel. Stressen gör mig handlingsförlamad, det dåliga samvetet får mig att jag frossa godis och andra onyttigheter, det tappade fokuset får mig att välja slösurfningen framför läsandet.
Nu sitter jag alltså här framför Tradera, Blocket och Familjeliv med magen full av memma och toblerone. Ursäkterna slår knut på varandra. Stressen gör ont i magen. Och det enda jag känner för är att gå in i köket och titta igenom skafferi och kyl ännu en gång...