En annan dag

Älvpromenaden för en månad sedan. Idag ligger alla löv på backen.

Och jag tror knappast att några blommande prästkragar syns till.

Pumpafrossa

Pumpapaj med valnötstäcke. Recept hittar du här

Det positiva med Halloween är att pumporna kommer fram. Det finns mycket mer att göra med dem än lyktor. Och lyktornas utseende stoppas bara av fantasin. Jag provade på lite nya mönster i år.

Av köttet blev det pumpasoppa som serverades med kalkontortillas, och pumpapaj, men alla var så mätta att den sparas till imorgon. Har en del kött kvar i kylen som jag har för avsikt att baka på.



Lätt som en plätt

En gång ingen gång, två gångern en vana. Våra nya helgvanor består av amerikanska pannkakor med blåbär och sirap till frukost!
Pannkakorna sväger du ihop på några minuter och gräddandet går förvånansvärt snabbt. Gör du större varianter istället för plättar som jag, går det ändå fortare.

Receptet kommer från Hälsofreak.
Två portioner:

2 dl yoghurt
2 ägg
2 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 nypa salt

Börja med att röra ihop ägg och yoghurt, tillsätt sedan resten.

Jag har använt vanilyoghurt och det har blivit jättegott!

Vackert Spanien

Exempel på när det är bättre att inget fråga

Veckans fråga hos Avesta Tidning:

Tycker du att det är bra att ungdomar engagerar sig i miljöfrågor?

• Ja, ungdomarna är vår framtid!
• Nej, de kan ändå inget göra
• Jag bryr mig inte om miljön

 

Köper du KRAV bananer?

Bild från filmen Bananas, en film som jag själv inte sett,

som tar upp Doles användning av bekämpningsmedel som

gör arbetarna sterila.

Om inte, gör det! Priserna skiljer sig inte särskilt mycket åt och du gör samtidigt en god gärning.
För på detta sätt gynnar vi schyssta arbetsvillkor och gör det drägligare för bananarbetarna på plantagerna. Tänk dig att stå i ett regn av besprutningsmedel. Inget vidare låter det som. Och sen att du blir steril att du får andra skador gör det till ett utnyttjande av människor.
Det är just detta som man i förlängningen stödjer när man köper 'vanliga' bananer.

Vi är medmänniskor i alla situationer och har alla ett ansvar att reagera där omoraliska handlingar förekommer. Vi kan inte göra allt rätt, men något kan vi alla göra.

Sådana här inlägg skriver man när man läst Auschwitz och det moderna samhället av Zygmunt Bauman. LÄS den du med!

Vad gör man inte för sina barn

Rosa kan vara fint, puderrosa, detaljer osv. Men i mångt och mycket är jag ingen rosa person. Jag har inte köpt ett enda rosa plagg till mina brudar förrän Spanienvistelsen. Vad skulle jag göra. De fick välja själva och valde dessa framför de röda och svarta klänningarna som jag förespråkade. Fast jag erkänner, de är bra söta i dem!

Ser ni förresten skorna, de kan jag faktiskt inte låta bli att tycka om, även om det är lite makabert med klack till ettåringar. Det var paketpris, så med det föll jag med mina principer.

Men jag har klart och tydligt talat om för Smaragden, att detta, det är ingenting annat än utklädningskläder.

Jag är ju trots allt ändå mamma.

Smakar det

så kostar det. Men oh my god vad dessa är läckra!

Jag vill själv ha båda delarna. Vill! Men om någon får något av detta så blir det mina ungar villka jag lägger mer pengar på kläder åt än vad jag borde.

Men blir det köp, så blir det till julklapp och då ett par tofflor för förskolan.

Kring 350 kornor för tofflorna och 250 för mössan.

Tofflorna och mössan är ekologiska och tillverkas i Sverige av Bellio. Och vet ni, Erica Laurell har, inte helt otippat haft ett finger med i spelet.

Jag tror att Engla har två döttrar i magen

Vilka bloggar läser ni i smyg?
Jag läser tre:
Blondinbella (men faktiskt numer bara max en gång i månaden, det mesta är ointressant!)
EnglasShowroom
Katrin Zytiomierska (den intressantaste av dessa tre)

Idag när jag läste Englas blogg, som faktiskt var den första bloggen jag började läsa, 2005 var det om jag inte missminner mig, då vi hade liknande klädsmak, något vi inte har idag, så bad hon läsarna gissa könen på de två barn hon väntar. Hon har sedan tidigare en dotter. Jag gick in bland kommentarerna, de flesta gissade bara, men väldigt många skrev också i stil med detta: "Jag tror att det är en två tjejer men jag hoppas att det är minst en kille" "Jag hoppas för er skulle att det är killar".
Människor tycker alltså synd om den som skulle få tre döttrar.
Kan någon förklara för mig varför det skulle vara synd med fyra snippor i huset och bara en snopp? Eller vice versa, för den delen?
Hur påverkar barnens kön Engla och hennes man?
Om man får en son, blir man lyckligare då?
För mig är det helt absurt.
Man får barn, personligheter med snopp eller snippa.
Men i förlängningen påverkar dessa kommentarer dina och mina barn, oavsett om de är av kvinnligt eller manligt kön.
Kvinnor är så, män är si. Man ska passa in i sitt köns mall. Det är det som kommer påverka yrkesval och deras möjligheter att göra det de vill och drömmer om.

Kom igen, vi lever på 2000-talet!

Lika som bär

...vår pappa Ian och pappa Erik i familjen Arvidsson-Kvarnsmyr i Sveriges skönaste familjer på kanal 5.

Familjen Grenbjörk-Knöös och Familjen Arvidsson-Kvarnsmyr

Inte till utseendet då, men synen på tid och planering klaffar precis tycker jag.
Det är däremot lättare att skratta åt det och att tycka att der är charmigt med kaos och förseningar när det gäller andra familjer, än sin egen.
För Erik är en riktigt skön typ tycker jag.

Kanske säger inlägget mer om mig än om Ian.
Oroa er inte, Ian är den skönaste pappan som finns, och mannen med för den delen. Och min familj är också den skönaste som finns. Det gäller bara att ta ett steg ut och betrakta saker och ting ur ett annat perspektiv ibland.
För även om det är det för Ian och Erik så är det inte lika självklart för alla pappor att vara hemma med sina barn ne längre period. I det att våga vara pappa fullt ut sitter mycket av det sköna tycker jag. Att vara vardagspappa
och inte bara till helgerna i badhuset eller i skidbacken.

Det går bra nu

Ett foto från en mindre produktiv dag, men en likaledes bra, livsbejakande dag i Spanien.

det rullar på som det ska nu.
Igår var den produktivaste dagen på länge. Läste ut boken som jag skulle (Auschwitz och det moderna samhället- LÄS den!), städade fint hos farfar min, städade fint hemma, vek in femtifjorton maskiner tvätt i skåpen, samt rensade gården från leksaker, löv och annat skräp inför vintern. Jag och jag, hemmavid var vi hela familjen som hjälptes åt.
Inte konstigt att denna dag börjat med flyktiga tankar och okoncentration när jag ska färdigställa bokrecensionen som ska vara inne på fredag.
Och jag är glad och lugn och tillfreds. Inga oönskade tankar som ockuperar mitt medvetande.

Känner att jag är redo för lite måleri i helgen. Kanske finns det hopp om ett julpyntat hem på 3 rok i alla fall.

Det var en gång...

...ett hus på 70 kvm. Litet men tillräckligt. Sedan början av augusti bor vi på 2 rok och sisådär 55 kvm, vilket INTE är tillräckligt. Röran märks inte på ytan men ingenting är egentligen där det borde vara och jag blir snart galen. Det är självförvållat. Vi körde ett tag på dubbla fronter med att både rusta rummet och att måla huset. Huset är målat och jättefint! Vaniljvispfint. (Fast knutar och grunden är omålad men det skiter vi i just nu).
Jag vill börja inreda och snart är det ju dags för julpynt!
Men några krafter till att färdigställa rummet verkar inte finnas, eller när de finns, så finns också barnen där som kräver sitt. Någon som vill vakta två, härliga, glada, alltid snälla barn, som aldrig bråkar med varandra så att vi kan göra klart rummet?

Inget annat än grått

Pelargonerna i köksfönstret har knoppar. De ger hopp om livet. För just nu kan jag bäst liknas vid dagens väder. Grå och utan ljus i sikte. Faktiskt har jag varit melankolisk och nedstämd längre än vad vädret har. Är det årstiden? Kursen vilken vi läser just nu där vi reflekterar över existensiella frågor?
Livets bräcklighet känns just nu övermäktigt mig.
Ibland vill jag explodera, andra gånger, som nu, krypa upp i mammas eller pappas famn.