Lilla valpen är rumsren

Nu är det skrytdags igen: min lilla jänta på 20 månader är så gott som rumsren!
Blöjfri har Granaten varit sedan början av augusti, såväl på dagen som på natten. En hel del olyckor har det blivit, såväl i säng som på Coop Forum. Tvärtemot vad man kan tro så blev hon torr på natten lättare än på dagen.

Den senaste veckan har klvien framåt varit stora, de spontana besöken på pottan har ökat dramatiskt- nu är vi nästan i hamn. Jag säger vi, för att det handlar inte endast om barnet. Som förälder måste man bestämma sig för att slopa blöjan. Man får se det på samma sätt som med en hundvalp. Det är bara att träna och att torka.

De flesta barn blir inte rumsrena av sig själva i den här åldern. Men fullt möjligt är det och jag tycker fler föräldrar borde anta utmaningen sedan barnet blivit 18 månader, vilket är tiden då de flesta barn kan reglera kissandet och bajsandet själv.
Gör en insats! Med ett stort antal underkläder, positv inställning och tålamod så slipper du bajskladd och att lägga pengar på något så tråkigt som blöjor.

När Smaragden var 20 månader föddes Granaten.
Inget ytterligare barn i sikte, nu åtminstone.

De plötsliga vändningar tar fram nyanserna

Ibland kommer påminnelserna om livets förgänglighet och hur liten man själv är. Både i det stora och i det lilla.
En klasskamrat i grundskolan förlorade sina pappa för några dagar sedan.

Egentligen skulle vi ha suttit på flygplatsen nu, men vårt plan är inställt idag. Det är strejk.

Jag har en klump i bröstet och det smärtar mig verkligen att före detta klasskamraten inte har någon pappa att vända sig till längre, även fast jag inte alls har haft kontakt med honom sedan vi slutade nian. Givetvis kommer också tankar på att det kan hända mig, närsomhelst, vemsomhelst kan dö utan minsta förvarning.

Hjärtat svämmar över av tacksamhet, över det som finns för mig just nu, min familj och vänner, som jag älskar något otroligt. Ångesten är nära. Gränsen är hårfin mellan vardaglig oro och den gnagande ångesten som tar kontrollen över tankarna. Men kanske är jag som mest levande nu. Som mest tacksam, som mest uppmärksam på varje stund, varje ögonblick av glädje och värme.

Vi åker till Spanien på fredag istället. Inte som vi planerat, men lika bra för det.

Jag glömde den dillstuavde potatisen och isterband som lillebror tillagade i söndags.
Husmanskostens Roll's Royce och den givmildaste lillebror som finns!

Inte för att husmanskost är dåligt utan för att ombyte förhöjer

Vilken vecka! Kalops, kåldolmar, rotfruktssoppa, fläsklägg och rotmos. Mums! Hederlig husmanskost har behövts för att fixa plugget. Tenta i gruppsykologi imorgon.
Jag har också praktiserat gruppsykologin, jag har  varit med om interrollkonflikt; det är svårt att få mammarollen gå ihop med tentapluggarollen. Jag har knappt sett ungarna. Ian har dragit ett tungt lass. Jag bannar mig själv för dåligt planerade studier. Så kommer inte nästa vända bli.

Men först, husmanskosten byts ut mot färsk frukt och fisk, paella, tapas och andra spanska specialiteter såsom 26 gradig värme och salta havsbad.

Smak av sommar

Tentaplugg, tentaplugg, tentaplugg. Dunk, dunk, dunka, ungefär.
Flera hundra gruppsykologiska fenomen ska kunnas.
Men på onsdagen, dagen efter tentan VAMOS A LA PLAYA!
För en och en halv vecka sedan bokade mina kära man en resa till Spanien.
Jag blev glad! En vecka på spanska solkusten känns faktiskt riktigt rätt i höstrusket.
Så mellan dunkandet så försöker jag föreställa mig värmen, frukten och havet...

Det är svårare än vid första anblick

Visst misstänke jag att Sverigedemokraterna skulle kunna att få en hel del röster i valet, men jag hade nog skjutit bort tanken på att de skulle få så många som de faktiskt fick.
Vi måste ta det på största allvar. Och vi måste hoppas att det är ett uttryck för okunskap och rädsla för det främmande, snarare än djupt ideologiskt rotade åsikter. För då har vi en chans att göra någonting åt det.
Jag har många starka känslor som säger hur vi borde agera för att på bästa sätt mota bort Sverigedemoraterna och deras sympatisörer. Men den här gången ska vi inte gå på magkänslan.
Det finns forskning på området och många har stor kunskap i ämnet. Lena Sundström är en av dem.


Jag tror att ett ökat välstånd, trygghet och utbildning är viktiga faktorer för att reducera Sverigedemokraterna. Och vi måste agera för att skapa integration. Hur och vad vet jag inte, men som t.ex. i Avesta. Här finns det en hel del invandrare här, men de är som alla andra, det finns inga "ghetton" och de är i mångt och mycket integrerade och en del av samhället. Det är vad jag tror.

I kulturnyheterna igår sa Lena Sundström "...säger vi att vi ska bekämpa främlingsfientlighet så ska ju inte det upphöra att gälla bara för att det har blivit vanligare. Det handlar om människors lika värde."

En sak är säker i hur vi ska bemöta dem. Tyst kommer jag inte att vara. Jag kommer att fortsätta att höja min röst för alla likas värde!

Jag misstänker att Sverigedemokraterna inte visste var deras segersång kommer ifrån

...när de sjöng den på valvakan i söndags.
"Brown girl in the ring tja la la la, tja la la la" ska det vara och inte "Jimmie Åkesson tja, la la la, tja la la la" som SD:s sympatisörer sjöng på valvakan.

Från början är det en jamaicansk barnvisa som Boney M sedan gjorde till en hit!

Boney M är förresten en av min första idoler, som elvaåring hade jag deras samlings CD. Rivers of Babylon var förstås min favorit.

Jag har en känsla av att många av de som röstade på SD inte har läst deras partiprogram

...eller snarare, jag hoppas att det är så. Att många av deras röster är rena missnöjesröster och inte uttryck för rasism. I vilket fall var det lika dumt att rösta på dem.

Här kommer utdrag från ur SD:s invandringspolitiska program:

"Hårt segregerade och invandrartäta kommuner skall också kunna begära och få ett undantag ifrån socialtjänstlagens krav på försörjningsansvar för samtliga personer som vistas i kommunen. Undantaget skall då gälla personer som under de senaste åren erhållit temporärt uppehållstillstånd."

Vad de som säger är alltså att människor i nöd, i kris som flytt sina länder för att söka skydd här ska leva utan pengar...hm...vad tror ni det leder till? Inte till något annat än mer smärta, hat och segrergering.

"Om dagens massinvandring får fortsätta kan det dock bli nödvändig med ett tillfälligt totalstopp för icke- västlig invandring, till dess att situationen i landet har blivit så stabil att en restriktiv sverigedemokratisk invandringspolitik kan börja implementeras."

"Sverigedemokraterna vill avskaffa det totalhavererade mångkulturalistiska samhällsexperimentet. Vi vill istället se en återgång till en assimileringspolitik liknande den som fördes i Sverige fram till mitten av 1970-talet."

"Assimilering är en lång och svår process som inte alltid lyckas och som i vissa fall kan ta flera generationer att fullborda."

Assimilinering betyder att invandrarna helt och hållet ska anpassa sig till den svenska kulturen, språk, värderingar och religion. Det är alltså inte fråga om integration.

För mig är det solklart. De anser att det finns en överordnad typ av människor, vita människor med västliga värderingar. De vill att alla ska bli svenskar, men vad händer om man inte assimilerar sig?

Jo, man ska då ge sig av, tillbaka till landet man kommer ifrån... Deportering av människor gjordes även på 30- och 40-talet.

Om någon av er som läser röstade på Sverigedemokraterna, kan ni stå för ovan citerade texter? Eller gjorde ni det för att alla politiker är samma skit, för att ni är besvikna och känner er osedda? I sådana fall, tycker ni att det är värt att invandrarna ska betala för det?

Jag har sorg

Vi har nu ett rasistiskt parti med rötter i nazismen i riksdagen. Det känns förjävligt. Jag har fällt tårar idag, inte för att socialdemokraterna inte tog hem riksdagen, utan för att Sverigedemokraterna gjorde det. Nog för att jag kan förstå orsaker till det, men jag har fruktansvärt svårt att ta till mig att rasister och nazister nu sitter i riksdagen och åtminstone i teorin kan påverka våra lagar och andra reglementen.
De vill inte ha min familj här, för enligt de är man endast svensk om man uppfattas som sådan, något som subjektivit bedöms av...vem?
Hur kan folk missa likhetstecknet mellan Adolf Hitler och Jimmie Åkesson? Åkesson anser också att det finns speciella typer av folk som är mer värda, han anser också att det finns en syndabock till allt som är fel i samhället; muslimerna. Inte för att han kommer att utföra en gasning av alla muslimer så fort han får makten, men det är ändå åt det hållet som visionerna och ideologin ligger. De vill ha ett Sverige endast med personer som anammar Sveriges traditioner, religion och på andra sätt uppfattas som svenskar.
Nog för att jag tror de flesta av mina läsare förstår, men för att göra det tydligt; Åkesson och Sverigedemokraterna är RASISTER och NAZISTER som anser att icke-europeer/västlänningar inte har något i Sverige att göra. Och då ska man också behandlas som just det, som RASISTER och NAZISTER!
Vilka är ni? Jag vill veta vilka ni är, jag vill diskutera med er, jag vill veta om ni kan titta mig i ögonen och säga att min ungar inte har något här att göra!

Tid med barnen eller flashigare bostad?

UnderbaraClara säger det så mycket bättre än mig, om att kvalitetstid med barn inte existerar.  Och att om man har möjlighet, och fundera ett slag nu, prioritera tid med barnen högt... Man måste såklart göra uppoffringar i form av t.ex. färre utlandssemestrar, skippa den nya bilen och ett billigare boende. För mig är valet självklart. Tiden med ungarna är det dyrabaste i världen (det tycker väl vi alla?) och därför får det också kosta.

Ian kommer att gå ned till 75% efter sin föräldraledighet och jag som pluggar har en del flexibilitet så dagarna kommer att bli relativt korta på förskolan, men viktigare, den tid vi föräldrar kommer att tillbringa med dem kommer att vara mer än timmarna mellan fem och sju på vardagarna och de fullspäckade helgerna.

Det är egentligen inte en fråga om Förskolan är bra eller inte. Varför "skaffar" man barn för? Inte för att Förskolan ska uppfostra dem i alla fall.

Sedan finns det de som inte kan prioritera, där allt handlar om att jobba så mycket som möjligt för att överhuvudtaget överleva, och det finns nog inte några jag beundrar mer än dem, de ensamstående som sliter som djur.

Om jämställdhet och ditt (kvinnans) egna ansvar

Min lärare sade i fredags något väldigt vettigt. Det var om jämställdheten i praktiken. Att vi kvinnor har ett ansvar att se till att t.ex. köra bilen och inte låta karln köra jämt, eller vad det nu kan vara. Att inte skylla på att det känns bättre, eller är mysigare att sitta bredvid, för så länge vi säger så håller vi jämställdheten borta. Jämställdeten börjar på gräsrotsnivå. Den börjar i hemmen, den börjar då kvinnan vägrar laga maten och tvätta kläderna. Och just vad gäller klädtvättning känner jag mig träffad, jag har ursäktat mitt ansvar för tvätten med att jag är orolig för att karln ska missfärga den om han tvättar. Men, min lärare har så rätt, så länge jag håller fast vid det stänger jag ute jämställdheten och då tycker jag alltså att rätt tvättad tvätt är viktigare än jämställdhet.

Nej, nu ska Ian FÅ LOV att börja tvätta.

Och så här är det med allt, med vedhuggning, grästrimmning och föräldraledighet. Om vi någon gång får ett till barn ska jag tvinga mig själv att vara hemma mindre, eller kanske så att vi kan vara hemma mer tillsammans med barnet. För visst är det många gånger så att det är kvinnan som så gärna vill vara hemma minst ett år, och sedan får mannen max ett halvår men oftast mycket mindre än så. Och vad handlar det om egentligen i det fallet, visst handlar det om jämställdhet, men jag tycker framförallt att de handlar om barnets rätt till båda sina föräldrar.

Lite dravel

Första skolveckan är nu avklarad. Jag har somnat ovaggad, men istället vaknat femtioelva gånger från halv fyra på morgonen och framåt... Det är alltid sådär för mig i början när jag ska vänja mig att gå upp en viss tid, eftersom jag är så rädd att försova mig. Det gör mig också tröttare än vad jag borde ha varit.

Trots det bakade jag bröd, tekakor närmare bestämt, för första gången sedan sommarens intågande. Jag kommer inte att baka allt bröd, som jag gjorde under våren, men mycket bröd ska göras själv.

Vad gäller skolan då, jo, de är trevliga och kursen är intressant. Men jag saknar ett gäng att vara med, liksom vi umgicks när jag läste Psykyologi B. Men det ger nog sig vad tiden lider...huvudsaken att jag nu är inne i det.

Någon sovmorgon idag blev det inte, nu först blir det Familjedag i stadshusparken med hoppborg, hästar, korv m.m. mellan 10-14 och ikväll är det Stefan Sundström m.fl. på Star. Allt bjuder sossarna på!