Dagarna två

Idag blir det lammstek med vitlök, rosmarin och citron, med ugnsrostade rotfrukter och grönsaker. Till efterrätt serveras gräddfilspannacotta med mandelskorpor och jordgubbar i rabarbersaft. MUMS!

I morgon ska jag hålla en kort apell i Avesta Parken under socialdemokraternas 1:a maj-firande.

Apellen är inte skriven än. 

Déjà vu.

Det löste sig då så det gör nog det denna gång också.

Kom dit du med! Protestera mot nedrustningen av välfärden och instäm i orden om att jobb ger en bättre välfärd. Klockan 14 samlas vi vid Markustorget för avmarsch.

Stora ord ur liten mun

I fredags när jag var som tröttast och vaknade med ett ryck när ungarna höll på att riva huset efter att ha somnat i myshörnan, var den enda lösningen att ge sig ut. Vi tog cykelvagnen till skogen. För första gången på länge för Smaragden och kanske någonsin för Granaten.

Smaragden, när vi precis anlänt till skogen:

- Mamma, är det här min skog?

- Ja, det är din skog.

- Gud vad den är vacker! suckar hon. Den är precis som Mattiskogen.

Fler turer till skogen blir det garanterat.

Månadens böcker enligt Smaragden

Nu när utesäsongen har startat har bokläsandet minskat och därmed också lånandet. En gång i veckan blir det en tur till biblioteket med i alla fall med femton nya böcker. 

Som sagt tillhör Grodanböckerna mina favortier. Smaragden gillar också dem, men däremot är det inte alltid våra smaker sammanfaller. Ett par böcker om Barabapapa följer alltid med hem. Mitt betyg på dem varierar kraftigt från bok till bok. Ibland är de riktigt bra och ibland hoppas jag att hon inte ska välja ut den när det är lässtund. 

Varje vecka blir det en eller ett par böcker som blir Smaragdens favoriter. De senaste veckorna har dessa varit nummer ett:

• Dockkalaset och Dockbegravningen båda av Eva Wikander
• Älskade snuttefilt av Amber Stewart
• Familjen Nalle plockar blåbär av Arne Norlin
• Billy och monstret av Birgitta Stenberg

Lämna gärna tips på bra barnböcker!

Förekommen

På väg för att byta till sommardäck börjar det låta du-dunk du-dunk. Och ja visst, 50 meter hemifrån fick vi punktering. Bara att dra upp armarna och sätta igång.

Strax därefter byttes de resterande tre, men den gången inte intill vägkanten och utan publik.

Lycklig illusion

Gårdagens morgon var stressig. Jag drog på mig första bästa par jeans, ett par jag inte kunnat ha på evigheter, minst ett halvår åtminstone. Jag var överlycklig. Berättade stolt om det både för Ingenjören och svärmor. Att de gick på alltså.

När jag sedan gick på toa första gången den dagen, vid tresnåret, försvann lyckan lika snabbt som den kom.

Byxorna var inte de där jag inte kunnat ha på ett halvår, utan ett par snarlika, som jag kunna ha hela tiden. 

Säg den lycka som varar.

Igår kväll var tvungen att prova de där jeansen, och jovisst, nog fick jag på mig dem även om fläsket hängde över. Några veckor till så.

Fight for this love

Egentligen älskar jag musik, men det blir inte att jag lyssnar på någon. Här hemma har jag P4 påslaget om dagarna och musiken där är knappast mina favoriter. 

R, bror min, han har däremot koll och dessutom har vi ungefär lika musiksmak. I helgen som var tipsade han mig om Cheryl Cole som tydligen är stor i England. Innan hon slog igenom var hon ihop med någon fotbollsstjärna som bedrog henne á la Tiger-style sa han också. 

Är ni lika efter som jag på musikfronten kan ni kika in henne här.

Vi ska eventuellt på jobbfest med rocktema i mitten av maj. Kunde jag skulle jag ha kläderna som Cheryl har på sig här intill då. Kanske är kläderna snarare pop än rock, men de är hiskeligt snygga.

Anything that's worth having
Is sure enough worth fighting for
Quitting's out of the question
When it gets tough gotta fight some more 

DON'T DRINK AND DRIVE

Idag var jag på risketta. En utbildning om riskbeteenden vid bilkörning. Jag var väl inte alltför entusiastisk innan. 

Jag och tio artonåriga hedemorabor av manligt kön var det. En av dem hade en mamma som kom förbi med två dosor snus under den tre timmar långa lektionen. Då förstår ni läget.

Vi fick uppge vilken typ av förare vi ansåg oss vara; ansvarstagande, trygghetssökande, spänningssökande eller risktagande. Ni kan gissa vad jag blev och vad killarna blev. Jag blev ensam ansvrastagande medan killarna föll in under, just det, fartdårar.

Då insåg genast varför jag var där. Just på grund av killar som dessa unga grabbar. Som kör fört fort eller som kör trots att de tagit några folköl och så pang så råkar de döda ett barn. Nu är det inte bara unga grabbar som gör ihjäl människor, men de är överrepresenterade i olycksstatistiken.

Och det finns nog ingenting jag är mer oförstående inför än rattfylleri. Det är bara så EGOISTISKT och puckat.Nolltolerans vad gäller rattfylleri borde det vara. En gång rattfull, och du blir av med körkortet forever! Då är det finito helt enkelt. Och ingen bil ska de få äga heller.

För jag jämställer rattfylleri med överlagt mord.

Nog för att jag normalt tror på bot och bättring, men i detta fallet funkar det inte.

Vi fick se två filmer som gjorde att jag fick tårar i ögonen och att jag tog två beslut. 

Dels ska en grind till vår uppfart upp OMEDELBART! 

och dels ska mina barn, aldrig, aldrig få cykla på annat än cykelbanor.

Se filmerna, men jag varnar er som redan har ett fullastat bagage som Malin och Sandra, ni ska nog inte se dem, för de är hemska. 

Att döda ett barn

Vi fick låna en ängel handlar om Erik, 13 år vars liv släcktes av ett rattfyllo. Tyvärr hittar jag inte den.

Det gröna är på väg

Har krattat och krattat och krattat lite till idag, men så är det nästa färdigkrattat nu. Nu vill jag sätta blommor, helst av allt perenner, för jag är mer förtjust i blomningen än i själva planterandet.Vad ska man sätta då? Pioner och rosor har jag, sedan är det några lila blommor som jag inte kan namnet på.

Grönsaker blir det också så småningom. Squash, både gul och grön, morötter, sallad och spenat är givet. Men sedan vill jag testa något nytt, någon som har något bra förslag? Rädisorna hinner alltid bli beska och kål blir bara uppätet här. 

De senast två åren drev jag upp egna tomatplantor från frö, detta år har inte det hunnits med, men tack vare en oerhört snäll morbror har jag nu sju späda plantor i vardagsrumsfönstret. Och de gör mig mycket lycklig. Någon gång vill jag ha ett växthus, helst nu egentligen, men det får vänta några år.

Snart tre år sedan hon kom

Smaragden har tjatat och längtat efter sin födelsedag i närmare ett halvår nu. Snart är den här. Har precis klickat hem "Mighty Mind" till henne, ett "spel" där man "lär sig att förstå geometriska former och hur de kan sammanfogas".

Själv önskar hon sig en lekstuga och ett hopprep. Det förra är lite svårare att ordna än det senare. Inte så lite heller. Jag är flitig besökare av blocket men det verkar alltid vara någon som hinner före. Någon som vet någon som vill bli av med en lekstuga? Hör av dig till mig!

En lekstuga ska ädelstenarna ha, så är det bara. Men hellre en begagnad än en ny. Och snickra en själv är inte att tänka på. Kom och se sandlådan här hemma bara, den är oklar sedan snart ett år sedan.

Amma eller inte, låt det ske utan skuldbeläggande

För mig, som när som helst har ammat tre år i sträck, om än inte samma barn, bekräftar detta det jag känt på mig, att amning skyddar barnet på många fler sätt än vi kan ana. Amning minskar risken för astma. Jag har valt att amma mina barn länge därför att jag tror att amningen för mycket gott med sig. Däremot klandrar jag INTE dem som väljer att inte amma, eller inte kan amma. 

Smaragden slutade amma helt kring jul. 2½ år gammal alltså. Då får man inte amma ifred kan jag säga. Det tycktes fritt att fälla dömande och värderande kommentarer, både till Esmeralda och till mig. "Men NU är det väl ändå dags att du slutar äta mammas tutte!" fick Smaragden höra många gånger. Som att det var något som angick någon annan än mig och min dotter. 

Vare sig man väljer att amma eller inte, borde det vara fritt från pekpinnar och anklagelser. Däremot måste mödrar få korrekt information att grunda sitt beslut på.

Granaten som nu är 1 år och 4 månader ammar nu kväll, morgon och vid extra kinkiga tillfällen. Dagen då jag inte ammar mer ska bli spännande om än lite sentimental. Undrar hur mina bröst, som jag nu endast betraktar som matstationer, kommer att upplevas. Kommer det kvar bara finnas två hängande påsar?

Eriksson går Bergs ärenden?

Jag är inte alls insatt i frågan om varg-mask, men däremot är jag nog inte den enda att reagera över Kerstin Erikssons förkärlek till Ulf Berg. Det känns som att hon skriver artiklar med Berg var och varannan vecka och som att objektiviteten är förlorad för länge sedan.

Vad anbelangar varg-mask inser jag ändock efter lite inläsning att det inte alls är vargen som är det största problemet utan insmugglade hundar från kontinenten.
Vad har de egentligen ihop Berg och Eriksson? En gemensam agenda är min gissning.