Gårdagens morgon var stressig. Jag drog på mig första bästa par jeans, ett par jag inte kunnat ha på evigheter, minst ett halvår åtminstone. Jag var överlycklig. Berättade stolt om det både för Ingenjören och svärmor. Att de gick på alltså.
När jag sedan gick på toa första gången den dagen, vid tresnåret, försvann lyckan lika snabbt som den kom.
Byxorna var inte de där jag inte kunnat ha på ett halvår, utan ett par snarlika, som jag kunna ha hela tiden.
Säg den lycka som varar.
Igår kväll var tvungen att prova de där jeansen, och jovisst, nog fick jag på mig dem även om fläsket hängde över. Några veckor till så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar