Älskade Jessica

Livet tuffar på precis som vanligt, men ändå så är allt annorlunda.
För nästa precis sex månader sedan dog Jessica, den mest levande person jag någonsin mött. Och då överdriver jag inte.
Förutom att det är fruktansvärt sorgligt och fortfarande o-fattbart så har det genomgripande förändrat mig och min syn på livet.
Klyschan är verklighet. Döden har gett perspektiv. Vad är viktigt? Egentligen?

Jessica var en av mina trogna bloggläsare och i början av året önskade hon att jag skrev mer. Det blev inte så mycket mer...

Att bloggen har fått vila beror mycket på att Jessica inte finns bland oss mer, inser jag nu, när tårarna trillar nedför min kind. Fortsättningsvis kommer jag att skriva, inte bara för er här på jorden utan också för dig Jessica, det känns som att du läser det här på något sätt

Om jag har svårt att andas

hur ska då mamma, pappa, mormor, morfar, syrran, moster, faster, kusiner och bästa vännerna kunna hålla ihop?

Aldrig detsamma mer

Livet blir aldrig som förut igen. Inte bara det att saknaden efter Jessica alltid kommer finnas, utan också det att perspektivet är ett annat.

På BVC fann man grumlighet vid linsen vilket kan betyda grå starr och allt från blindhet till synnedsättning som kan kompenseras med glasögon och linser. Efter ha läst på vad det kunde innebära och hyr bråttom det är skyndade vi på remissen till barnögonläkaren, som konstaterade att allt såg bra ut i ögat.
Även om ångesten var påtaglig tänkte jag ändå; han lever!

Aldrig detsamma mer

Livet blir aldrig som förut igen. Inte bara det att saknaden efter Jessica alltid kommer finnas, utan också det att perspektivet är ett annat.

På BVC fann man grumlighet vid linsen vilket kan betyda grå starr och allt från blindhet till synnedsättning som kan kompenseras med glasögon och linser. Efter ha läst på vad det kunde innebära och hyr bråttom det är skyndade vi på remissen till barnögonläkaren, som konstaterade att allt såg bra ut i ögat.
Även om ångesten var påtaglig tänkte jag ändå; han lever!

Sömnlös

Min lillebrors fd flickvän, Jessica är död. Och det gör så ont och är helt ofattbart.

Hon är med mig dagarna i ända, det går inte många minuter mellan mina tankar på henne.

Hon var den mest levande jag träffat. Och så är hon död, blott 22 år gammal.

Jag lider så med de närmare berörda. Vilken oerhörd tragedi. Kommer de att överleva detta? Hur gör man det?

De sista

Från att förra veckan ha varit helt död har jag nu återfått kraften. Idag har både skafferiet och kylskaåpet rengjorts. Det resulterade i en överfull soptunna, tyvärr. Nu ska jag ta tag i garderoberna...
Gissar att nedräkningen börjat nu.

Som kompensation

...för den enorma trötthet som plågar mig hela dagarna, älskling, så är jag väl värd dessa:

Perfekt sommarväska från Benetton

Ett par sköna skor eller två från Ecco behöver mina fötter som numer bär tio kilo extra var dag.

Preciosas

För nu

Mår oförskämt bra. Hinner kanske inte riktigt njuta av graviditeten mer än om kvällarna när bebisen sparkar mig till sömns. Det är fullt upp, långa dagar ute i verkligheten gör mig ofantligt trött samtidigt som man ska räcka till hemma. Det går men jag däckar oftast vid nio om kvällarna.

Vill tipsa er om en underbar webshop.
Jag vill ha ha ha!

Och just det, jag har fastnat för ett tjejnamn nu, bara sådär, helt plötsligt idag. Men jag tänker inte avslöja det, utifall det inte blir en tjej. Ni få dock en ledtråd;

Ömklig

Idag är det faktiskt riktigt synd om mig.
Haft frossa och halsont sedan i onsdags och känt mig allt hängigare med tiden.
Imorse kände jag mig riktigt dålig, men inte varm, jag tog dock tempen, som visade 39,5.
Typiskt nog min första praktikdag.
Inget annt att göra än att ringa sig sjuk och sova bort dagen.
Men tyvärr har jag inte lyckats med att sova bort sjukan.

Nu hoppas jag att det stannar vid mig.

Skruttorna för ett år sedan

Sedan i onsdags har jag varit "ledig". Det har tillvaratagits. Med barnen givetvis.
Skridskoåkning, besök hos vänner, tågutflykt till Uppsala, besök av bror, bakning, och bibliotekbesök.

"Ledigheten" avslutades med en heldag i Ryllshyttebacken.
Jag är lagom mör efter att ha sprungit upp och ned i slalombacken, då jag inte vågar mig på några skidor i detta tillstånd. Hej foglossning!
Men vilken dag vi fick, med nya lärdomar; ungarnas slalomåkning tar form, vackert väder och korvgrillning.

Nu väntar de sista dagarna med klassen innan parktiken drar igång på fredag.

Tid med de inte så längre små

När det kommer till presenter är ändock det allra roligaste att ge bort egenhändigt skapade verk. Imorgon ska vi ha mysdag jag och barnen och ägna oss åt deras favoritsyssla; pyssel. Det blir alla-hjärtans-dag tema och kanske något av detta.

Tittade igenom lite gamla bilder. Detta var för ca. 2½ år sedan. Mina söta underbara flickor. Adelina 7 månader och Esmeralda 2 år och 3 månader. Om ett år har vi en till liten en, en liten åttamånaders krabat. Det är, trots två barn, helt omöjligt att föreställa sig.

Alla-hjärtans-dag närmar sig. Det brukar inte bli så mycket firande, kanske något litet om det hinns med. Men presenter är alltid roligt att ge bort och att få, för den delen.

Själv skulle jag gärna tacka ödmjukast för någon  av dessa formar från Gerbera

När helgen får komma och gå som den vill

Med tentan försvann så mycket av det-borde-jag-göra-tankarna.
De där tankarna som tar så mycket utan tillföra ett dyft. De som naggar i kanten och förhindrar spontanitet och total avslappning.
Och det känns såååå underbart.
I helgen har jag, förutom läst uppföljaren till Kråkflickan; Hungerelden, också slappat med familj. Ett heldygn tillbringades i Falun och idag har vi varit i Hedemora hela dagen.

Båda flickorna skulle gå i simskola, var det meningen. Både var peppade till tusen, trots att jag förklarat att jag inte fick vara inne hos dem.

Först ut var Adelina, hon började bättre än jag kunde tro, klev rakt in i stora duschen, tog för sig och var jätteglad ända fram till uppropet. Ja, och sedan kan vi säga som så att hon mest satt klistrad kring mitt lår...och sa "jag vill inte simma!".

Jag var en aning orolig över att något liknande skulle ske med Esmeralda då hon sedan någon månad tillbaka varit väldigt mammig. Men Esmeralda genomförde självständigt timmen och var riktigt stolt över sig själv- och jag över henne.

Fin fredag

Förhoppningsvis skrev jag sista tentan på över 1½ år i morse.
Etik handlade den om, viktig var den, men ack så omotiverad var.
Avklarad på en timme och sedan på tåget, som turligt nog var försenat så att jag hann med.

Sedan 14-tiden har vi väntat hem pappan i huset för avfärd till Falun och syster med familj.
Men då jag inte har någon telefon för tillfället, eftersom jag förmodligen slarvade bort den under barnmorskebesöket igår, blir väntan oförutsägbart lång.

Tips till er andra som också har tid för tanke och rekreation emellanåt; läs Kråkflickan.
Jag som helst undviker läskiga böcker klarade denna utan att behöva lägga ifrån mig den någon gång.

Och- stort Grattis till min vän som fick sin andra son i bilen i morse, assisterad av sin make!

Slumrande tittar glöden fram

Inne i läsandet av den så viktiga patientsäkerhetslagen hördes cumbia på radion.
Med hjälp av den blå himlen och skinande solen lyckades rytmen väcka liv i slumrande delar av mig.
Inte för att texten i sig var särskilt upphetsande, eller ens rytmen, det måste ha varit kombinationen som träffade några sedan länge inaktiva nervbanor.

Den delen som hatar orättvisor, den delen som vill tillhöra revolutionen och göra samhället jämlikt, den som hatar världsordningen och utnyttjandet av människor världen över vaknade med ens. Ilskan över hur de som har suger ur dem som inte har. Hur passionerat förbannad och ledsen jag blir över hur olika livet ter sig om man föds i peruanska bergen med klumpfot eller på Akademiska som jag gjorde.

Jag fick en brinnande lusta att ge mig ut på fältet, att hjälpa, samtidigt som solen glassar, där man dansar och dricker bort sina bekymmer om nätterna...(eller snarare förvärrar dem).

Nu har lustan lagt sig en aning men den finns kvar, fröet som alltid funnits där har gjort sig till känna. Och jag ska försöka bevaka det.

Någon gång kanske jag kommer ut i världen tillsammans med min familj och kan slåss för frihet och jämlikhet?! Kanske i form av volontärt arbete eller för Läkare utan gränser?

Det är klart att utrymmet för min inneboende känsla för de svaga blivit perfiert när allt handlar om att få vardagen att gå ihop, att tillfredsställa alla deltagare i familjen. Jag blir dock rädd hur långt jag lyckats pressa bort denna känsla och hur mycket jag kapitulerat för maktens korridorer.

Hallå, jag är ju ändå bara 26 år!

Vändning

Halvvägs!

Idag har jag gjort halva psykologprogrammet.

Det har firats med halsont, snorighet och en lång eftermiddagslur på soffan tätt intill mina skatter.

Om det var värt det? Tveksamt. Nu är de såklart superduperpigga och osömniga medan jag längtar efter egentid i soffan med chokladglass.

Bebispolare

Magen med Esmeralda i
motsvarande vecka som jag är
nu. Och den är nog ungefär lika
stor nu. Kanske något större.

Den 25.e augusti skrev jag det här- om min nyfödda systerson Julius och mina vänner, då två till antalet som var gravida. Den ena av dem har nu fått sin bebis, en liten son. Och den andra kommer snart.

Två dagar innan inlägget skrevs ska jag ha blivit gravid. Och ja, jag visste att så skulle kunna ha skett eftersom jag två dagar innan det avlägsnade spiralen...
Så den lilla i magen var planerad, om än något felberäknad. Hade nämligen tänkt att få ett beräknat förlossningsdatum i juni. Men, vad gör väl det?
Ingenting. Den praktik jag missar kan tas igen senare.

Som att det inte vore nog med två polare födda 2012 för bebisen så väntar två andra av mina nära vänner barn under året!

Förskoleflickorna

Fina, underbara barn. Däremot inte lika fina kort. Fotografen har inte lyckats locka fram det fina hos dem och de är både stela och reserverade- och hur ser Adelina ut i håret?! Men det är nog så mycket man kan förvänta av en förskolefotograf.

Tjejerna går ju på förskola sedan augusti. Allt har gått så smidigt och både de och vi föräldrar trivs med förskolan. Förmodligen kommer de att få behålla sina platser när bebis kommer och gå 15 timmar per vecka- fastän det är emot vad jag egentligen tycker.

Är man hemma borde man ta hand om sina barn...

Det borde jag verkligen vara.

Men det känns som om Esmeralda har ett behov av förskolan. Det tycker jag nog egentligen inte att Adelina har- hon kan lika gärna få det tillfredsställt på öppna förskolan och hemma...

Det blir däremot dumt att säga att Esmeralda ska minsann gå på förskola medan Adelina får stanna hemma med mamma och bebisen. Det skulle hon aldrig gå med på. Men ska då Adelina tvingas till förskolan för Esmeraldas skull?

Tur att det är gott om tid att fundera på det fortfarande. För över sommaren blir de hemma, om det råder inget tvivel.

Låt dagen dröja

Våningssängar var för mig fula, tills dess att jag ramlade på denna.
Nu är det inte särskilt aktuell med våningssäng till tjejerna då vi just utökat vår 1,60 säng till 2,50.
Men om de mot förmodan inte vill göra mamma och pappa sällskap om nätterna finns nu ett alternativ.

Fast lite mycket väl saftigt är priset- och jag tänker- sådär lär det väl gå att kunna snitsa till ett gammalt blocket fynd också?
Med lite färg och händiga snickarhänder.

Söta saker

Om drygt en vecka har den andra (oftast mycket underbara) anledningen till att min femåriga utbildning totalt kommer att sträcka sig över 8½ år födelsedag. Den tredje i ordningen.

Detta medför bakplanering.
Förutom några säkra kort som chokladbollar och hederliga bullar brukar jag variera fikabrödet från gång till gång.
Vissa kan kanske tycka att jag bakar lite väl mycket, men skulle nog tro att de flesta av de som bjuds på sötsakerna är glada för det.
Själv älskar jag att baka åt andra. Och då helst något de aldrig ätit förut som de omedelbart älskar.


Lilla Adelina någon vecka gammal.

Nu har jag spanat in Verry cherry chocolate cake. Just körsbär och choklad är kanske det bästa jag vet.
Mandelrutor med jordgubbsmousse känns fräscht och lättbakat.
Någon småkaka ska det ju vara också, kanske denna?

Vad jag googlar

Just nu är jag inne i en hitta-bebis-namn-preiod. Inte så konstigt kanske. Med två små som har fyrstaviga namn vilka båda inleds och avslutas med vokaler önskar jag gärna detsamma för det tredje.
Men det känns som att vi redan förbrukat de fina- för oss.
För de ska också funka på spanska.
Och ej vara hitte-på-namn.
Lätta att uttala och skriva.

Ni ser, det blir inte mycket att välja på.

Men har ni något över. Bjud mig gärna på det!

Något var tvunget

och istället för att begrava bloggen, som jag ändå haft sedan 2008 har jag valt att låta den leva vidare i ny skepnad.
Liksom det är som roligast just precis efter botox, fettsugning eller bröstförstoring gissar jag att bloggens makeover medför glansdagar som försvinner fortare än vad det var roligt.

Likt proffsen

Underbara Clara och Fotbollsfrun Malin tänkte jag också lista 2011.

Gjorde du något 2011 som du aldrig gjort förut?
Började i (utbildnings)terapi, min (skol)prestation filmades och granskades sedan i grupp, skolade in ungar på förskolan och såg Roxette.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Min syster fick fina fina Julius.
Dog någon som stod dig nära?
Ians farfar dog under påsken.
Vilka länder besökte du?
Någon utlandssmeester blev det inte. Men längtan var stark efter en sådan under hösten.
Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?
Det skulle vara utlandssemestern då.
Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
18 augusti då Julius föddes.
Vad var din största framgång 2011?
Att jag med gott mod kämpat på och pendlat till  Uppsala och klarat av skolan utan undantag.
Största misstaget?
Det finns ingenting jag minns att jag ångrar att jag gjort.
Bästa köpet?
Det blev inte mycket handlat till mig själv förra året. Kanske mina höstkängor? Mina första höstskor jag köpt på egen hand. Har tidigare gått direkt från sommarskor till vinterskor.
Vad spenderade du mest pengar på?
Förutom allt det månatliga. SJ biljetter utan tvekan. Sedan terapi. Det är dyrt att förkovra sig i kunskap.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
När Ians jobbyte visade sig vara en riktigt bra val, att bli moster, att se mina nära glädjas samt att se mina barns glädje när de träffade på Madicken med familj samt Jultomten.
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2011?
Någon barnsång lär det nog bli. Kanske introsången till Kalle i Sysselstad.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Den första halvan kanske lite ledsnare, men sedan utan tvekan gladare.
Vad önskar du att du gjort mer?
Tagit mig ensamtid i form av träning.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Måste tyvärr säga samma sak som Clara, oroat mig. Och suttit framför datorn.
Blev du kär i år?
Faktiskt, för första gången på många år, igen i min Ian.
Favoritprogram på TV?
Förströare som Familjen Annorlunda och En unge i minuten.
Bästa boken du läste i år?
Vinteräpplen av Josefine Sundström.
Största musikaliska upptäckten?
Jag besitter inte förmågan till särskilt många musikaliska upptäckter. Men min lillasyrra är verkligen helt grym på saxofon.
Något du önskade dig och fick?
Frisk familj och ett växande pyre i magen.
Något du önskade dig och inte fick?
För korta stunder så har jag önskat mig än det ena än det andra. Men det vara just då för stunden och ingenting jag tänker på mer än just då.
Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Bjöd hem folk skulle jag tro. Fejade och stod i.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Ja, det gör det så klart. Men samtidigt så är livet sällan fulländat. Jag tycker själv att detta år varit ett av de bästa i mitt liv och förväntar mig inte att livet endast ska vara rosenskimrande.
Vad fick dig att må bra?
En harmonisk familj.
Vilken kändis var du mest sugen på?
Tränings Olga.
Vem saknade du?
Min bror Richard.
De bästa nya människorna du träffade?
Även om jag träffade dem redan 2010 var det under 2011 jag lärde känna dem. Christina, Kajsa och David. Fin fina klasskamrater.
Mest stolt över?
Att jag skruvat ned mina egna krav en aning. Att jag blivit en snällare sambo. Att jag prioriterat familjen först, alltid.
Högsta önskan just nu?
Att den som bor i magen ska fortsätta att frodas även på utsidan. Att övergången från tvåbarnsfamilj till trebarnsfamilj går smidigt. Fortsatt hälsa hos mig och mina nära.

Dagens tacksamhet

Har smitit från familjen en stund. Det är meningen att jag ska plugga lite. Fyra timmar har jag på mig och det bör räcka.

Resterande tid de senaste två veckorna har jag haft lov. Och vilket sådant sen. Ett av de allra bästa.
Vi har umgåtts med familj och vänner mest hela tiden. Åkt pulka och skridskor. Varit till Tomteland. Pulat lite hemma. Myst framför filmer.
 
Det krånglade till sig rejält med praktikplats precis före jul. Men det har löst sig. Även om det inte är formellt godkänt av skolan ännu känns det väldigt bra och säkert att det blir så. Pendlingstiden minskar från ca 3 timmar per dag till 1 h och 20 minuter. Hallelulja!

Igår, när jag bastade hemma hos pappa, så sköljde tacksamheten över mig och jag insåg att jag kanske aldrig varit så lycklig och tillfreds med livet som nu.
Och vad jag är tacksam för det.