När långt blev kort

 Bild från Expressen. Klicka så kommer du till artikeln.

Rubriksättaren har tagit i aningens mycket kan jag tycka. Kort-kort. Hmm. Jag skulle kalla det knälångt. Och jag tror de flesta håller med mig. Rubriker av det här slget känns bara komiska tycker jag.

Framsteg

Idag tog Granaten sina fyra första steg helt på egen hand. Jag har så gott som (endast tummen kvar) stickat min första vante. Vi var nog båda lika lyckliga över våra prestationer, Granaten och jag.

Energitjyv

Det är märkligt hur något som jag har dåligt samvete över att jag inte ägnar tillräckligt mycket kraft åt kan dränera mig totalt.

Ett beslut måste fattas, det är säkert.

Inget i bakfickan

Om inte...om inte...om inte turen är på min sida denna gång vet jag inte vad jag ska göra. Varken i vår eller i resten av mitt liv. Jag har ingen plan b, inte för att jag inte vill, utan för att jag inte har något val.

Jag ska göra mitt bästa nu. På lördag med högskoleprovet. Och med Lovika vantarna, med manschsterbyxorna och broderiet och med Ylvas uppgifter. De är värda allt. Sömnlösa nätter, huvudvärk, svett och tårar. Bara jag gör det jag måste.

Kring den 18 december vet vi förmodligen om det räckte till.

Kom och lyssna på viktiga ord ikväll!

”Ingen lyssnar på ord – sår är effektivare”

Öppen föreläsning med Sofia Åkerman i Avesta

Sofia är född 1984 och uppvuxen i Bjärred, en förort till Lund som framför allt är känd för sin goda mjukglass och för fotbollsspelaren Patrik Andersson. Efter studenten flyttade hon till Lund där hon läste till sjuksköterska. Med legitimationen i handen ägnar hon nu hösten 2009 åt att föreläsa på heltid.

Under hela sin tonårstid led Sofia av ätstörningar och självskadebeteende, något som förstås efterlämnade ärr både på insida och utsida. Sofia gick aldrig ut högstadiet och missade alla de där åren då man ska finna första pojkvännen, göra revolt mot sina föräldrar och börja gå sin egen väg. Hon spenderade drygt två år på sjukhus och började gymnasiet tre gånger innan hon efter mycket kämpande lyckades ta studenten.  År 2004 publicerades Sofia sin självbiografiska debutbok Zebraflickan. Sedan dess har hon arbetat med att resa runt i Skandinavien och berätta om sitt liv, om självkänsla, ätstörningar och självskadebeteende för vårdpersonal, ungdomar, föräldrar och andra som kommer i kontakt med människor som mår dåligt.  Sofia kan inte tänka sig något mer givande än att få vara med och påverka människors liv, och idag är hon tillfreds, tacksam och stolt över det liv hon lever.

Ett sätt att överleva – en berättelse om självkänsla för ungdomar

Torsdagen 15 oktober

Kl. 18.00

Plats: Församlingshemmet i Avesta

Med tviel på jorden eller på jorden med tvivel

Det känns inte lika svajigt längre. Konturerna är skarpa igen. Vinden smeker min kind, och jag står kvar med blott röda kinder.

Jag har sorterat och organiserat. Fattat beslut, varav flera obekväma. Försonats med mig själv och mina olika viljor. Och så landade jag plötsligt.

Nu vill jag bara sticka, sy, skriva tal och framföra dem. Jag vill få Domarhagen till ett avslutat kapitel. Inte för att jag har något emot skolan i sig, utan faktiskt trivdes jag väldigt bra där. Utan för att jag vill påbörja ett nytt kapitel, ett som stavas psykologrprogrammet. Även om, nu när målet nalkas, tvivlen om det rätta valet anfaller mig, så är det rätt, för jag tvivlar just därför. Utan tvivel kan det inte vara rätt.