lördag 6 september 2008

Aldrig upplevd trötthet

Tisdag; uppe halv 6. Trampar som en galning till Krylbo. Somnar med ens på tåget. Väntan på föreläsning i korridor, förberedande läsning slutar i grusiga ögon och tappande huvud.
Trots tappra försök till motstånd från min sida trollbinder sömnen mig mitt bland korrelationer, standaravvikelser och konfidensintervall. Pinsamt och a waste of time. Tåg hem, likadant där, somnar med ens. Trampar hem i dimma. Hinner inte mer än sätta mig i soffan innan ögonlocken är slutna. Jag har inte chans mot kroppens försvar.
Har aldrg varit med om maken tidigare. Antar att det kommer att ta tid att vänja kroppen vid tidiga tider och hjärnan vid informationsinmatning. Kroppen har varit bortskämd med mycket sömn under det senaste året och hjärnan lidit brist på intellektuell stimulans. Denna höst kommer att bli bra, kommer att göra mig gott.
När vi väl lämnar statistiken därhän och Oktober tar vid kommer mitt favoritområde; Biologisk psykologi. Som jag längtar!

Kan tala om att onsdagen blev än värre. Men sedan vände det.