Bland molnen

Det känns som att jag är tyngdlös, svävande i det blå, utan väggar eller andra hållpunkter. Upp eller ned, hit eller dit, fram ellet bakåt- vad vet jag?

Känner mig sprängfylld med känslor samtidigt som jag känner mig totalt urblåst. Detsamma gäller allt det andra, energin, handlingskraften, kreativiteten. Jag vill och planerar mer än någonsin, men det blir ingenting av någonting.

Och detta är inte obekant. Jag har varit här förut, men jag minns inte hur jag gjorde för att komma ned på jorden igen.

Bästa på länge

Jag är så otroligt nöjd med denna dag. Den inleddes med att Ingenjören bjöd mig på sovmorgon! Bättre start än så på dagen finns inte. Fem i tio hängde jag och Smaragden på dörren till second-hand affären. Igår råkade jag se en dockvagn i femtio- eller sextiotalet i skyltfönstret och jag blev genast besatt. Vi trängdes med några pensionärer, men jag var målinriktad och rusade genast till mitt objekt. Och jag fick det, eller ja, köpte det för ynka 45 pix. Hjärtklappningen nådde klimax och lyckan var total. Dagen var redan där gjord. Det som var tänkt som julklapp, blev med ens Smaragdens käraste ägodel som hon släpat med sig överallt idag.

Efter besök på kyrkans familjedag tillagades en ljuvlig middag bestående av fläskkotletter i panna med ugnsrostad potatis och morötter. Som pricken över i:et avslutades dagen i soffan med en Marabou Daim! 

Tänkte att dagen kunde vara bra att ha nedtecknad för mindre trevliga tillfällen, när jag sitter orkeslös i soffan. Efter dagar av ett inferno av skrik, hungersnöd, tidspress och trötthet som tänk- även drabbar mig då och då.

Ju förr desto bättre

För första gången har jag träffat någon jag önskar jag lärt känna för länge sedan. En person som jag med ens kunnat öppna mig inför, en person som, förmodligen utan vetskap, genast rev alla de mina murar som skyddar min boning.

Tack för idag Malin.

Pappas tutte lika bra som min

Ragnar stimulerar sin bröst för att kunna börja amma. Jag hejar på dig!
När Smaragden var bebis och vaknade av hunger eller av annan anledning ville ha mat kom Ingenjören  med ledsen min genast med henne till mig. Jag ammade och hon blev nöjd. Ingenjören var så avundsjuk på mina mjölkfyllda bröst som så omedelbart kunde lugna, lindra och söva, på den närhet som vi fick. Påstod han åtminstone.

Jag råkade snubbla över en artikel där en man i regnskogen börjat amma sitt barn då modern dött och föreslog Ingenjören att börja stimulera sin mjölkkörtlar. Han tog det inte på allvar, men det var allvar. När så Granatens ankomst närmade sig tog jag upp frågan igen men han tyckte bara att jag var knäpp. Men om han var så enormt avundsjuk på mig som fick ta Smaragden varje gång hon var missnöjd med något, på mig som fick ta henne varje gång hon vaknade till om nätterna (även om det hände ytterst sällan), på mig som fick söva om henne om mornarna- borde han inte då göra ett försök i alla fall. Nej. Såklart inte. För inte ska män amma. De ska se klädsamt ledsna  ut när de tvingas överlämna den skrikande bebisen. Men hängpattar är väl lika klädsamt på män som på kvinnor?

Varför inte tycker jag! Visst kan män amma. Om jag var man skulle jag göra ett seriöst försök till att få en mjölkproduktion. För amningen är fantastiskt, faktiskt! Nog för att jag skulle höja på ögonbrynen om jag råkade gå förbi en ammande man. Men sååå avundsjuk jag skulle bli, på dennes kvinna kvinna som kan komma med den skrikande bebisen och säga "hon vill ha tutte"!

 

Finstämt

Tiden då Granaten låg på rygg i vaket tillstånd är sedan länge förbi. Här är hon 3½ månad. Nu är hon dubbelt så gammal.

Idag har vi sjungit, eller mest jag, i kyrkans regi. Mycket bra verksamhet säger vi som hänger där tre dar i veckan. Smaragden sitter fint och hänger på ganska bra medan Granaten är mer vild än tam. Hon tar varje chans hon får att klösa någon stackars jämnårig i ansiktet.
Snutte lutten li, snutte lutten li, vad heter du x 15. För att ta ett exempel på vad som sjungs. Men min favorit är nog densamma som Smaragdens, Krokodilen i bilen.
Imorgon sjunger vi igen.