torsdag 31 december 2009

Cirkeln sluts


Gott Nytt År!

Efter en vecka av lata dagar tillsammans hela familjen är det nyår. Vi ska fira nyår i Krylbo. Det gjorde vi för åtta år sedan också, jag och Ian. Och det var snorkallt då med. Denna gång slipper vi i alla fall leta efter öppna lägenhetsportar för att ha någonstans att värma oss. Strax åker vi hem till Malin med familj för god mat och gott sällskap.

En årskrönika kommer, håll till godo.

lördag 19 december 2009

Knarrande skor får det att pirra i mig

När jag ser på de snötyngda träden och de snöklädda vägarna, när kylan biter mig och snön knarrar när jag går så slungas jag åtta år tillbaka. Plötsligt är jag på väg till Hedemora och Ians vindsrum med den sprakande kaminen och Roxette i bandspelaren. Till kvällar och dagar som mestadels tillbringades på hans rum med uppburna mattallrikar, ett evigt kyssande och prat långt in på småtimmarna. Minnet är starkt och intensivt och ingenting annat än just det vita vinterlandskapet kan få det att pirra liksom då, då för snart åtta år sedan, när jag och Ian nyss blivit ett par. Så förälskad som jag var då- du käre värld! Allt var satt ur spel, bara Ian fanns för mina ögon. Jag hade ont i hjärtat, en klump av smärta i halsgropen och darrande ben. Jag var 16 år och upp över öronen förälskad i min Indian. Eller vad säger ni som såg mig då?

Nu när snön knarrar under skorna kommer känslorna tillbaka, om än i mild variant. Det pirrar och jag väntar med spänning på hans hemkomst.

Elin uppmärksammade Zara häromdagen och jag vill fortsätta med det. Jag är Zara för alltid skyldig och evigt tacksam. Från den novemberkvällen 2001 när Zara presenterade oss för varandra, när Fattaru spelade i Qulturhuset, visste jag att det var honom jag ville ha. Tack Zara. Tack för en sällsamt stark kärlek, tack för två fina ädelstenar- utan dig hade ingenting av det funnits.

fredag 18 december 2009

Skryt

Idag har Granaten, på dagen elva månader gammal, kissat i pottan två gånger! Först i morse efter att ha tagit bort nattblöjan och sedan följde hon med mig när jag själv skulle på toaletten senare under dagen.

Har precis rullat 200+ köttbullar.
Det är också en prestation värd att nämna tycker jag.

Hoppas vi båda fortsätter i samma stil.

torsdag 17 december 2009

Hur är det nu då?

Börjar du skolan i vår?
Nej, det gör jag inte. Jag kommer att vara hemma under våren och evetuellt sommaren också beroende på om jag kommer att jobba eller inte. I höst börjar jag (förhoppningsvis, ingen platsgaranti finns när man vill flytta upp en termin) den tredje av tio terminer på psykologprogrammet. Skulle det inte finnas plats för mig i höst får jag vackert vänta till den klass jag blivit antagen till börjar den tredje terminen om drygt ett år. Jag är hoppfull, oftast brukar det vara någon som lämnar klassen av någon anledning. Efter fyra års pendlande till Uppsala återstår ett års praktik.
Lagom till jag är trettio är jag färdig.
Hajar ni?

måndag 14 december 2009

Små händers sysselsättning

Smaragden har gjort figurer utav mandelmassa. Med hjäp av leklelerans formar har hon tryckt ut figurer, som jag sedan skurit runtomkring. Sedan har hon på egen hand doppat dem i choklad.

En dag gjorde hon figurerna. Gammelmormor var behjälplig.




Någon dag senare doppade hon dem i choklad under stor koncentration.



Det färdiga resultatet. Kanske blir de julklappar?



Granaten passade på att beslagta mandelmassa under obevakat ögonblick. Busungen är överlycklig över sitt byte. Notera mandelmassan i munnen.


Senare samma dag gav hon sig på saltkaret. Bus är bara förnamnet på denna unga dam.
Hon är bara still när hon sover och endast då.


Första luciatåget

För Smaragden var det inget snack om saken, hon skulle vara tomte. Och vilken söt liten tomte sen. Liksom lillasyster sin. Två söta nissar. De uppförde sig exemplariskt under hela tiden i kyrkan dock såg Smaragden stundom livrädd ut. Inte konstigt med tanke på att hon bara kände en handfull barn sedan tidigare och aldrig förr varit inne i kyrkan.
Såhär såg det ut.

Till en början var Granaten fundersam och avvaktande


Fem sekunder senare vara hon på väg till krubban. Bäst att passa på medan syster övar.



Schyssta grejer. Får och en liten ehhh...bebis...är det okej att ta med den hem?



Nu är luciatåget igång. Smaragden är lite osäker. Var är ni? Där! Nu ser jag er!



Lyssnar  på solosång



Det blev lite bättre. Men fortfarande var det läskigt och skönast var det när det var över.



 

söndag 13 december 2009

Kom på gröt!

I morgon, eller egentligen idag söndag, står min lilla stuga öppen. Det bjuds på tomtegröt och skinksmörgås. Det är på riktigt, alla som känner för att komma förbi är välkomna efter halv ett.

Innan dess ska Smaragden vara med i kyrkans barnverksamhets luciatåg. Hon ska vara tomte, med ljus i handen, det säger hon åtminstone. Vi får se hur det låter när hon förstår vad hon gett sig in på.

fredag 11 december 2009

Grattis

...kusin till din lya!
Jag ser fram emot inflyttningsfesten.

Jobba eller inte

Sitter och funderar på sommaren. Jobba eller inte?
Tjäna pengar, som så väl behövs, eller vårda familjen, som man aldrig kan göra för mycket?
Kanske är det sista lediga sommaren för mig?
Pengar, dem behövs de med. Kanske kan vi åka utomlands i slutet av augusti då? Eller kanske slipper jag ta studielån nästa höst, eller så kan vi köpa en ny värmepanna, eller spara pengarna så att vi kommer till Peru någon gång.
Fast en svensk sommar, när den är som bäst- med regn och lite sol, tillsammans hela familjen behövs den kanske mest av allt? Att bara vara tillsammans ett par månader gör nog susen för oss alla, eller skadar det mer än det vårdar?
Söka jobb kommer jag att göra, men om jag kommer att ta något är en senare fråga.

TACK

Tack! Tack för alla grattis, tack för blommor och presenter men framförallt ett stor tack till er som trott på mig och till er som på något vis stöttat mig i min strävan. Tusen tack.

Presenter och blommor fick jag, tack och bock. När jag kom in. Som om att jag fått examen. Att jag kommer att klara utbildningen är jag dock helt hundra på. Tvärtemot hur det burkar vara, att det är svårast att avsluta högskolestudierna.

Nu sitter jag och funderar.
Forskare?
Utredare av neuropsykiatriska funktionshinder?
Kanske inom rättspsyk?
BUP psykolog?
Stresshantering och organisationsutveckling?
YESSS! Shit vad härligt det är, att äntligen kunna drömma fritt, låt tankarna sväva och veta, att det drömmen faktiskt är sann!

Tack för att ni trott på min dröm.

tisdag 8 december 2009