fredag 10 januari 2014

Sista rycket

Bloggens framtid vilar i mitt intresse.
Vi får se vad jag väljer att prioritera.
Men jag önskar skriva om det som är viktigt.
Om mina värderingar.
Om att välja det som verkligen betyder något framför allt det andra som vi glömt när framtiden är här.

Det handlar om familjen.
Om att välja bort en massa saker som i ögonblicket lockar. Frestelser. Lättja.
Jag är inte där ännu, men tänkte mig att jag ska skriva om mina steg på vägen dit.
Jag började häromdagen. Jag tog bort facebook-appen i mobilen.
Att kolla facebook så fort en avisering dyker upp är nämligen inte riktigt i rätt riktning
.
Det handlar också om att inte försätta mig/oss i situationer där vi måste jobba för att överleva, utan någon tid att leva. Att inte falla i fällan när den första lönen trillar in. Att inte skaffa sig en till bil, en sommarstuga, alla möjliga tekniska prylar, topprusta huset, skaffa pool och andra dyra vanor.

tisdag 15 oktober 2013

I den vackraste av höst

Ibland kaosar det runtomkring. Då är det otroligt skönt att ha beständighet att falla tillbaka på.
Som ett tilltro till sig själv, en man som alltid finns där och barn som är här och nu.
Tågåkandet är min vardag numer också. Liksom den kopp te jag alltid inleder resan med, tillsammans med min frukostmacka. Och Christina, hon finns där varje dag och det är jag otroligt glad för. Pendlandet i sig är inget vidare, men jag försöker att inte det bli ett irritationsmoment. Det är som det är. Nästan fyra timmar per dag ägnar jag åt att transportera mig. Och då försöker jag ta vara på den tiden. Sova, läsa eller bara slösurfa. Saker som jag inte hinner med senare under eftermiddagen/kvällen.
Skolan är en fast punkt i ytterligare drygt ett år. Sedan återstår en termin uppsats. Och det är också studier men ändå inte samma sak. Jag börjar närma mig slutet av det jag kämpat så för.
Ännu är det bara med känslor av längtan.

Nu är ni med mig på banan igen. Om det nu är någon läsare kvar.


torsdag 29 augusti 2013

Mellan snövalllar och svalkande bad

Ett halvår har gått sedan jag skrev sist.
Året har på många sätt varit omtumlande och många beslut har tagits, vissa, såhär i efterhand, felaktiga. Känslorna har farit hit och dit, emellanåt, men ändå, det viktigaste jag önskade mig för detta år, en omgivning med hälsan i behåll har infriats.
Jessica, du har varit med mig hela tiden...och det är helt sjukt att det var du som var den som lärde mig vad riktig sorg är. Det skulle inte var Du, inte då, inte så...

Idag flyttat vi. Om än inte de viktigaste som kan hända, en stor omställning som förhoppningsvis leder till ett lite lättare liv.

Jag återkommer, snarare än sist har jag för avsikt.

måndag 7 januari 2013

2013

Jag har inga löften för året.
En önskan om frid och sinnesro är det enda. För det är allt som räknas.

Trivselkilon, dammråttor, tvätthögar och ett alldeles för trångt hus betyder ingenting. Egentligen.

Människorna jag älskar, de som finns omkring mig, med mig i tankarna eller fysiskt är det enda viktiga.
Faktiskt.

onsdag 5 december 2012

Älskade Jessica

Livet tuffar på precis som vanligt, men ändå så är allt annorlunda.
För nästa precis sex månader sedan dog Jessica, den mest levande person jag någonsin mött. Och då överdriver jag inte.
Förutom att det är fruktansvärt sorgligt och fortfarande o-fattbart så har det genomgripande förändrat mig och min syn på livet.
Klyschan är verklighet. Döden har gett perspektiv. Vad är viktigt? Egentligen?

Jessica var en av mina trogna bloggläsare och i början av året önskade hon att jag skrev mer. Det blev inte så mycket mer...

Att bloggen har fått vila beror mycket på att Jessica inte finns bland oss mer, inser jag nu, när tårarna trillar nedför min kind. Fortsättningsvis kommer jag att skriva, inte bara för er här på jorden utan också för dig Jessica, det känns som att du läser det här på något sätt

tisdag 26 juni 2012

Om jag har svårt att andas

hur ska då mamma, pappa, mormor, morfar, syrran, moster, faster, kusiner och bästa vännerna kunna hålla ihop?

torsdag 21 juni 2012

Aldrig detsamma mer

Livet blir aldrig som förut igen. Inte bara det att saknaden efter Jessica alltid kommer finnas, utan också det att perspektivet är ett annat.

På BVC fann man grumlighet vid linsen vilket kan betyda grå starr och allt från blindhet till synnedsättning som kan kompenseras med glasögon och linser. Efter ha läst på vad det kunde innebära och hyr bråttom det är skyndade vi på remissen till barnögonläkaren, som konstaterade att allt såg bra ut i ögat.
Även om ångesten var påtaglig tänkte jag ändå; han lever!

Aldrig detsamma mer

Livet blir aldrig som förut igen. Inte bara det att saknaden efter Jessica alltid kommer finnas, utan också det att perspektivet är ett annat.

På BVC fann man grumlighet vid linsen vilket kan betyda grå starr och allt från blindhet till synnedsättning som kan kompenseras med glasögon och linser. Efter ha läst på vad det kunde innebära och hyr bråttom det är skyndade vi på remissen till barnögonläkaren, som konstaterade att allt såg bra ut i ögat.
Även om ångesten var påtaglig tänkte jag ändå; han lever!

söndag 17 juni 2012

Sömnlös

Min lillebrors fd flickvän, Jessica är död. Och det gör så ont och är helt ofattbart.

Hon är med mig dagarna i ända, det går inte många minuter mellan mina tankar på henne.

Hon var den mest levande jag träffat. Och så är hon död, blott 22 år gammal.

Jag lider så med de närmare berörda. Vilken oerhörd tragedi. Kommer de att överleva detta? Hur gör man det?

söndag 15 april 2012

De sista

Från att förra veckan ha varit helt död har jag nu återfått kraften. Idag har både skafferiet och kylskaåpet rengjorts. Det resulterade i en överfull soptunna, tyvärr. Nu ska jag ta tag i garderoberna...
Gissar att nedräkningen börjat nu.