Rymningsbenägen Kavatsak

Idag upprepades det som abslut inte fick hända.
Jag hade Smaragden hängandes som en apa på höften och sprang som en myrmamma i en myrstack. Vi var på jakt efter en bra utsiktsplats för att kunna föreviga min syster J, då hon sprang Karnevalsloppet. Vilket skulle det visa sig, med kära röda kavata sandalen som insats. Efter ha gratulerat J upptäcker jag att Smaragden endast har en sko på sig och börjar genast irra runt igen. Men att lyckas med att hitta en röd liten kavat bland hundratals trampande skor var ungefär som att leta efter en nål i en höstack.
Stressnivån stegrades.
Sakta men säkert skingrades ansamlingen och under vår 7:e runda så stod den där. Intill ett träd.

Det kändes precis lika bra som första gången.

Hädanefter kommer de frihetstörstande

kavata röda kamraterna få stanna hemma

när det vankas turer ned till staden.

När knoppar brister

Detta är vår trädgård, som jag är otroligt förtjust i.

Den ger mig ro.

Ljuvligt doftande syrener

Kämpande jordgubbsplanta

Vilda smultronplantor

Vinbärskart

Om någon vecka har denna knopp slagit ut och är det vackraste i hela trädgården

Denna jordgubbsampel fick Esmeralda på sin ettårsdag av min genomsnälla morbror Leif, med familj

Underbara rabarber

Här ligger jag alldeles för sällan

Svalkande krav

Efter att befunnit mig på möte i Borlänge i tisdags rusade jag in på Pressbyrån för att köpa mig något att släcka törsten med. Brukar ha svårt att hitta något att dricka i affärer. Vill ha någonting som släcker törsten och som inte smakar konstgjort. Eftersom jag har slutat köpa vatten på flaska, då det är ett stort slöseri med resurser att tappa vanligt vatten på flaska, när vi har ett alldeles utmärkt kranvatten, brukar det inte finnas något att välja på. Men hann bara titta in i kylen- så stod den där! Greenly Fläderblom Lime. Äntligen något som smakar och är naturligt. Kravmärkt är den också.

Smakar egengjord saft, smakar fläder, smakar sommar!

Drycken är fri från aromer, färgämnen och konserveringsmedel. För 20 kronor är den din.

Välbehövligt badkar

Sedan jag flyttade hemifrån för fyra år sedan har jag varit utan badkar. Något som jag med tiden kommit att sakna alltmer. Att kunna lägga sig i vatten så hett att man är tvungen att vänja en del av kroppen i taget, är för mig den bästa medicinen då orken tryter. Inte bara jag älskar att bada, utan även min lilla avknoppning är ett riktigt vattendjur. Därför var det bara att slå till när badkaret, med de rätta måtten för vårat lilla badrum, stod och välkomnade oss på Second-hand affären.
Idag har jag och Smaragden premiärbadat efter en heldag ute i trädgården. Det avsvalnade vattnets färg skvallrade om att det var välbehövligt.

Återfunnen nostalgi

För en vecka och fem dagar sedan försvann ena halvan av helheten. Till synes spårlöst, efter en shoppingrunda i staden, någonstans mellan H&M och vårt hus.

Jag begav mig genast ut på jakt, sökte överallt; i papperskorgar, under klädsnurror, i hörn, i diken. Frågade butikspersonal om de sett till någon sorgsen, röd Kavat. Spanade i diken och övervägde att kratta igenom demsamma. Det närmsta jag kom ett genombrott var en röd skymt i gräset, som vid närmare anblick visade sig vara falukorvspapper. Detta hände vid två tillfällen, med kilometers mellanrum. Vilka går och äter Falukorvsring efter vägen, som andra äter glass?

Flygblad med en efterlysning tapetserades på Plus-husets ingångar. Övervägde att kontakta Saidas dotter. Men tiden gick och hoppet övergavs. Spanade efter nya röda Kavat par på Tradera. Intalade mig själv att de var lika fina och kanske till och med bättre för Smaragdens gång än morsans gamla slitna. Tänkte; jag har åtminstone en kvar.

I söndags snavade jag på mållinjen. Överbjuden med 5 kronor. Började tro att det var meningen. Kanske fanns den röda stackaren ändå därute någonstans.

Så igår ringde det, den röda Kavata sandalen var välbehållen, om än tilltufsad, efter att ha spenderat flera nätter i Plus-husets källare. Genast infann sig den där känslan som många nyförälskade gör uttryck för; nu är jag hel. Smaragden gladdes också, troligtvis för att hon nu har fler användbara par skor än morsan hennes.

Hårdvaluta

Jag och Esmeralda går på sång i församlingshemmet varje tisdag. Jag sjunger, Esmeralda deltar på sin höjd i rörelserna till sångerna. Oftast lockar något mer spännande.

Det mest spännande för mig är att se efter om det finns någon Mango Amelia till försäljning i deras rättvisa sortiment. Vi är några sjungande mödrar som fulkomligt älskar denna torkade mango. Det gäller att vara kvick, då tillgången är begränsad, annars blir man utan fullkomlig njutning den kvällen.

366 dagar rikare

För 366 dagar sedan låg jag och ingenjören och beundrade en liten, liten nyförlöst ädelsten.
Allt var ofattbart; för stort för att greppa. Skrik, amningskamp, matvägran, trötthet och trots- men framförallt glädje, utveckling och framsteg, sång, skratt, närhet och kärlek har präglat dagarna sedan dess.

Fortfarande lika ofattbart.

Allas elevers rätt till Stavros!

Har bara sett korta stunder av Klass 9A , då programmet konkurerats ut av vältalige Dr. House, men trots det kan jag inte låta bli att imponeras och uppröras. Imponerad blir jag av lärarna. Av de lärare som egentligen inte är mer än vad lärare bör vara. Upprörd blir jag över alla de lärare som bara lär ut det de måste, utan engagemang, utan att dela med sig av själva- bara för att de vill ha 8 veckors sommarledighet, valde lärarprogrammet i andra hand eller för att mamma och pappa är lärare! Om alla lärare vore lika engagerade, motiverande och hängivna i sin proffesion som Stavros skulle alla elever ha en rättvis chans att lyckas i skolan. I lärarnas händer ligger de elevers framtid som saknar pådrivande föräldrar. Elever vars föräldrar troligtvis kan benämnas arbetarklass. Elever som inte kommer att prestera sitt bästa möjliga utan just engagerade, motiverande lärare.
Att vara lärare i Stockholms innerstad handlar om att förmedla kunskap. Att vara lärare i Hagsätra handlar om så mycket mer. Att engagera, entusiamera och om att ge och ta. Här kan vi skilja agnarna från vetet.

Lärare: Förerdrar du Vasa Real framför Hagsätraskolan?

Som vanligt.

Det drabbar ingen fattig.

(bild: www.svt.se)

Ljuvliga grottor

Nougatkakor, snickerskakor, kokostoppar och plommongrottor. De senaste blev ljuvliga och lika bildsköna som i den bästa kakboken, fast med plommon istället för hallon, i grottan. Detta trots en ugn som lever sitt eget liv.
Smaragdens 366:e levnadsdag närmar sig och då duger inget annat än hembakt på riktigt smör.

Moder Jord utan glöd

"För tre år sedan beslutade SSU Dalarnas Distriktårskonferens att
driva frågan om gratis kollektivtrafik. Då kändes det mest som en utopi, ett
outförbart förslag som bara ett ungdomsförbund kan driva. Idag, bara tre år
senare, känns förslaget realistiskt och genomförbart. Under dessa år har hotet
mot vår miljön och klimat blivit obestridligt och att vi är tvungna att ta i med
krafttag för att kunna ha en chans att rädda Moder jord är det få som tvivlar
på..."

Talet blev klart i sista minuten. Varken nöjd med innehållet eller framförandet. Snavande, saknade glöden. Smaragden ville ogärna låta mig exponeras, vilket inte underlättade presentationen. För idolbild se AT den 2/5. Inget jag vill ha med i mitt album dock. Kisande med ett sådant där halvt, tillgjort smil. Men hur lätt är det att se naturligt skön ut när man har en dotter hängandes i armarna?