För 366 dagar sedan låg jag och ingenjören och beundrade en liten, liten nyförlöst ädelsten.
Allt var ofattbart; för stort för att greppa. Skrik, amningskamp, matvägran, trötthet och trots- men framförallt glädje, utveckling och framsteg, sång, skratt, närhet och kärlek har präglat dagarna sedan dess. 
Fortfarande lika ofattbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar