Livet tuffar på precis som vanligt, men ändå så är allt annorlunda.
För nästa precis sex månader sedan dog Jessica, den mest levande person jag någonsin mött. Och då överdriver jag inte.
Förutom att det är fruktansvärt sorgligt och fortfarande o-fattbart så har det genomgripande förändrat mig och min syn på livet.
Klyschan är verklighet. Döden har gett perspektiv. Vad är viktigt? Egentligen?
Jessica var en av mina trogna bloggläsare och i början av året önskade hon att jag skrev mer. Det blev inte så mycket mer...
Att bloggen har fått vila beror mycket på att Jessica inte finns bland oss mer, inser jag nu, när tårarna trillar nedför min kind. Fortsättningsvis kommer jag att skriva, inte bara för er här på jorden utan också för dig Jessica, det känns som att du läser det här på något sätt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar