Pelargonerna i köksfönstret har knoppar. De ger hopp om livet. För just nu kan jag bäst liknas vid dagens väder. Grå och utan ljus i sikte. Faktiskt har jag varit melankolisk och nedstämd längre än vad vädret har. Är det årstiden? Kursen vilken vi läser just nu där vi reflekterar över existensiella frågor?
Livets bräcklighet känns just nu övermäktigt mig.
Ibland vill jag explodera, andra gånger, som nu, krypa upp i mammas eller pappas famn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar