Sentimental

För drygt sju år sedan träffades jag och Ingenjören. Jag var 16, han 18. Från första stund visste jag- honom vill jag ha. Efter ihärdigt friande och en iskall nyårsafton blev det så vi. Och som jag var förälskad. Intensivt är bara förnamnet. Den första förälskelsen satte sig inte bara på hjärnan utan var också påtagligt fysisk. Smärta i bröstet och skakande ben var några av uttrycken.
Till hösten påbörjade han sina ingenjörsstudier i Stockholm och vi hade nu ett distansförhållande. Det var passionerat och stormigt. Mycket längtan och gråt. Kärleken kostade på. Många är de gånger jag låtsades sova på tåget mot Stockholm. Många är de gånger jag gråtandes lade på telefonluren. Vi brottades båda på varsitt håll med demoner. Demoner som vi inte rådde på. Men jag var envisare (läs; mindre insiktsfull) och 1½ år efter vårt första möte satte ingenjörstudenten punkt för det första kapitlet.
Vi gick åt varsitt håll. Hördes inte av. Vi var arga och ledsna- kanske mest på livet och oss själva. Men snart gick vi upprätta igen. Demonerna besegrades.
I oktober, tre månader senare, försökte Ingenjören att påbörja ett nytt kapitel. Men jag var iskall. Snart därefter hörde jag Lisa Ekdahl sjunga i TV och mitt hjärta tinade likt snön när våren kommer...

"Öppna upp ditt fönster
slå upp din dörr
släpp in ljuset och min älskling
låt allting bli som förr
låt honom veta
än finns en väg tillbaks
låt honom veta
att han är den enda du vill ha
visst kan du välja att bryta nu
men han finns alltid där i ditt hjärta det vet du
så varför inte låta honom vara där
du kan ändå aldrig glömma den ditt hjärta håller kär

Öppna upp ditt fönster
slå upp din dörr
släpp in ljuset och min älskling
låt allting bli som förr
låt honom veta
än finns en väg tillbaks
låt honom veta
att han är den enda du vill ha

Ropa ner i gränden
högt så han hör
ropa att den kärlek
är inget man förgör
ropa att den kärlek
aldrig kan ta slut
ropa honom in igen och om han inte hör
spring då ut
visst kan du välja att bryta nu
men han finns alltid där i ditt hjärta det vet du
så varför inte låta honom vara där
du kan ändå aldrig glömma den ditt hjärta håller kär

Ropa ner i gränden
högt så han hör
ropa att den kärlek är inget man förgör
ropa att den kärlek aldrig kan ta slut
ropa honom in igen och om han inte hör
jag säger om han inte hör
spring då ut

Står han ej att finna
sök som besatt
säg till hans vänner att det ska jag hälsa att
fönstret är öppet och dörren står på glänt
ack vad som händer är han alltid det finaste som hänt
visst kan du välja att bryta nu
men han finns alltid där i ditt hjärta det vet du
så varför inte låta honom vara där
du kan ändå aldrig glömma den ditt hjärta håller kär

Står han ej att finna
sök som besatt
säg till hans vänner att det ska jag hälsa att
fönstret är öppet och dörren står på glänt
ack, vad som händer är han alltid det finaste som hänt

Öppna upp ditt fönster
slå upp din dörr
släpp in ljuset
låt allt bli som förr
låt allt bli som förr
ropa ner i gränden
ropa högt så han hör
ropa att den kärlek är inget man förgör
nej, det är inget man förgör"