Kanske borde jag inte ha någon blogg eftersom jag uppdaterar så sällan.
Men samtidigt vill jag låta den spegla mitt liv och just nu finns det inte utrymme för den.
Och inte får några tankar alls förutom de mest nödvändiga. Livet spinner på, i form av vardag med skola, hushållsarbete och barn.
Längre ner hamnar djupa tankar och funderingar.
Det är som att min hjärna rationaliserar och stänger av den mer djupsinninga delen och mer går på rutin. Tur är väl det.
De många måstena flyter på fint och jag hinner med mina barn, för att jag sätter dem främst och till exempel prioriterar bort ett välstadat hus.