Ljudlöst och salt

Det finns ingen som kan beröra mig genom sitt skrivande som Lisa Ekdahl. Sedan början av tonåren har jag fängslats av hennes förmåga att uttrycka känslor i text. Jag lyssnar gärna på hennes musik med, men än hellre försjunker jag mig i hennes poesi.

"Smärta vann över stolthet

Du grät ljudlöst och salt
Som en som ångrar så mycket
Men ändå omhuldar allt
Du grät för att trycket i bröstet
Ville spränga dig inifrån
Du grät och dom tårarna las till
Din grogrund dom gavs till din jordmån...

...Du grät, du var jordens salt
Det salt som ger törsten åter
Det salt som smaksätter allt
Sältan rann ur ditt öga
Det rann, det rann som en flod

I bröstet skingrades ängslan
I hjärtat väcktes nytt mod"

-ur Lisa Ekdahls Ljudlöst och salt