Den jag blivit och vill bli

Tänk att det ska vara så svårt att skriva blogg. Jag gör ett nytt försök nu- lyckas jag inte hålla uppe någorlunda publiceringstempo så får denna blogg ta adjö.

Liten uppdatering; två tentor avklarade, offentliggörande om sparvens existenes i min mage. I övrigt är jag glad över att Obama vann valet, över den vackra hösten vi fick och den vackra vinter vi har nu.

Som jag anade har denna tid sedan jag började plugga gjort mig gott.
Jag har lärt mig massor; om neurotransmission och HPA-axeln, om induktion och deduktion och just nu fördjupar vi oss i våra sinnen. Onödigt vetande kan en del tycka, men förhoppningsvis väldigt användbart för min del.

Jag vill så gärna komma in på psykologprogrammet. Jag vill bli psykolog. Jag vill- och jag ska. Senast våren 2010 ska jag vara antagen. Det finns ingenting annat i min värld. Men för att vara säker på att så ska ske måste jag kämpa med tråkig svenska och textkommunikation. Och även göra högskoleprovet igen. För att jag ska komma in denna vår måste under ske- och två mirakel finns det nog inte plats för under januari månad. Så därför får jag godmodigt vänta på att min plats i tillvaron som Charlotte ska bli tydlig- för visst är det så att det är skönt att kunna ge svar på frågan; "Vad gör du annars, när du inte är mammaledig då?". Det skulle skapa ett inre lugn och en ro hos mig.

Men under tiden som ovissheten existerar (och självklart även efter den!) ska jag vara den bästa mamman jag bara kan och njuta av det mest underbara livet kan ge- barn. Finns det någonting jag är glad över, är det just att ha valt att skaffa barn tidigt. Esmeralda har lärt mig mycket om människan i allmänhet, om mig själv och fått mig till en bättre person. Tack vare henne disponerar jag min tid bättre och nattmangling inför tenta finns inte längre i min värld. Är också alldeles säker på att jag, när den dagen är kommen, kommer att vara en mycket bättre psykolog tack vare försäldrarskapet.