lördag 1 maj 2010

Var hemma med era barn!

Ingenting kan vara viktigare än tid med barnen.Alltför ofta hör jag att föräldrar "måste" tillbaka till sina arbeten redan när kiddot precis fyllt ett år. Antingen hänvisar de till ekonomin eller till att arbetet behöver dem. 

Oftast är det ingenting annat än skitsnack!

Det enda du som förälder måste är att ta hand om ditt barn. Hur du väljer att göra det kommer att visa sig längre fram. Förskolan i all ära, men förskolan är inrättad för att även kvinnorna skulle kunna förvärvsarbeta. Det ÄR INTE så att ett åringar, eller tvååringar heller för den delen, har något behov av förskolan, som många verkar tro.

Små barn behöver trygghet och kärlek. Och det är vi föräldrar bäst på. Viss stimulans behövs också, men vardagliga ting som att gå till biblioteket, handla och laga mat och leka i lekparken räcker långt och länge. 

Var hemma med era barn! Ni kommer aldrig ångra det. Motsatsen däremot, förekommer alltför ofta.

1 kommentar:

Emma sa...

Instämmer, instämmer. Våra ska snart in på förskolan efter att ha varit hemma i tre och ett halvt respektive två år. Två år känns för kort. Först nu början hon släppa mig och släppa in andra, och för ett halvår sedan hade förskola känts som en kränkning av hennes behov av trygghet. Men det är mina barn... när tiden är mogen märker man. Jag tror att många föräldrar inte tror sig om att kunna ta hand om sina barn på det bästa sättet, tror att dagis ska hjälpa dem med det som är vår uppgift. Jag har hört "jag tycker att det är så trist att prata med barnet på dagarna, språket blir nog bättre när barnet börjar på dagis", "dagis får hjälpa oss att uppfostra barnet så att det inte slåss" etc. Det är ju inte så att två fröknar på 20 barn (eller vad det nu är) kan göra det bättre än (nästan) vilken förälder som helst. Däremot finns det ett antal föräldrar som behöver ge sitt barn mer struktur och stimulans än vad de själva kan, men de behovet torde BVC plocka upp och påtala. Och de föräldrarna är lätträknade. Personligen kommer jag aldrig att ångra mina hemmaår, och jag tycker dessutom att det har varit dubbelt så bra eftersom även pappan valde lång hemmatid! När är det dags för era?