Dag 10 – Min uppväxt

De första åren av mitt liv bodde vi i stan. På Villagatan 18, i ett hus som pappa och mamma totalrenoverade. Sofia, min storasyster var åtta är när jag föddes. Det lär ha varit tufft att få en lillasyster med klump-och droppfot, laktosintolerant och med lapp för ena ögat (jag skelade kraftigt, nu endast något). När jag var ett år, tre månader och dagar kom brorsan, Richard. Vi syskon hade under hela uppväxten en mycket nära relation.
Jag följde med Sofia på massor av upptåg redan från tidig ålder. Och jag älskade det. Framförallt föredrog jag att umgås med äldre personer, hos dagmamman i lekparken satt jag ofta och lyssnade på vad dagmammorna skvallrade om. Otroligt nyfiken var jag, hade stenkoll på var allt fanns. Richard och mina kusiner Daniel och Josefine var mina blodsbröder. Vi hängde ofta och hittade på de galnaste upptåg.
När jag var 5 år flyttade vi ut på landet, till ett nybyggt hus. Där ute lektes det. Vi cyklade runt, undersökte skogen och byggde kojor, vi utforskade (och badade olovligt i) bäcken...
I ettan blev jag kompis med Elenor, och hon är en av få jag har kontakt med sedan skoltiden. Vi umgicks mer eller mindre hela skolåren. Förutom henne hade jag några andra kompisar i låg- och mellanstadiet; Josefin, Per och Patrik och sedan brorsans alla kompisar förstås. Vi var en hel del ungar som bodde ute i Nyhyttan/Knallas/Snickarbo och det var härliga år.
När jag var 9 år skildes mina föräldrar. Jag minns inte särskilt mycket från skilsmässan. Vi barn bodde, tillsammans med pappa, kvar i huset. Min storasyster fick ta mycket ansvar, tillsammans med mormor och farmor & farfar som agerade barnvakter när pappa jobbade natt.
På fritiden simmade jag fram till femman, jag var duktig på ryggsim, men nöjde mig inte med något annat än vinst vilket gjorde att jag, efter några andra och tredjeplatser lade ned simmandet.
Jag har alltid haft lätt för skolan och legat längst fram i alla ämnen. Utanför klassrummet kunde jag dock vara väldigt busig och hänga med på upptåg, ofta med killarna. Jag var aldrig med i något av tjejgängen, för att jag inte ville det. Det var enklare med killar.
I åttan började jag måla mig svart kring ögonen och umgås med mer "rebelliska" klasskompisar. Det varade just ett år, sedan var jag tillbaka i mitt hjul igen. Jag gick ut högstadiet med alla MVG utom i träsljöd och teknik...ämnen vilket det nästan var omöjligt att få MVG för tjejer...
Under det första året på gymnasiet hände det massor av saker, så mycket nytt och framförallt den första terminen. Jag fick nya kompisar och vi gick ut och festade nästan varje helg. Till slut blev det nästan destruktivt och för mycket. Vilken tur då att jag träffade Ian, för sedan dess har jag varit hyfsat skötsam...

Det blev långt och översiktligt, men ungefär så var det.