Idag har saker uträttats som borde skett för år sedan. Äntligen har jag fått tummen ur. Har kontaktat två lärare för att göra särskild prövning i två ämnen, Historia C och Textkommunikation A. Det här är saker som legat och nött och skavt, tärt lite på min självkänsla men framförallt omöjliggjort det jag så länge velat. I höst, eller allra senast till våren 2010 ska jag vara antagen till Psykologprogrammet i Uppsala. Nu måste jag. För nu kan jag inte skjuta upp det mer. Det finns inte några fler enstaka kurser jag kan läsa som kan tillgodoräknas. Det blir inga fler barn som kommer skapa mig sysselsättning. Förmodligen är det faktumet att tiden snart är ute som fått mig att handla.Jag vill ha en plats, en tillhörighet. Jag vill kunna säga att jag läser till psykolog. Jag vill bli psykolog. Men vill jag det tillräckligt mycket? Ibland tvivlar jag. Jag hoppas att jag inte gör mig själv besviken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar