Skulle aldrig ha skrivit något om hur förskonade från sjukdom vi har varit- nu har jag fått äta upp det. Smaragdens ensamma kräkning fick sällskap av ytterligare tre stycken, med den sista i lördags. Nu är hon är lika pigg som vanligt- men det är däremot inte hennes mamma som startade dagen med att kräkas i vasken. Turligt nog skulle Ingenjören ändå vara hemma dennna förmiddag, så jag har fått vila mig lite.
Nu hoppas vi bara att de återstående i familjen klarar sig, eller åtminstone Adeline(?). Hennes namn har varit upp till diskussion igen. Mer om det berättar jag när inte frossan, muskelvärken och törsten har mig i sin besittning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar