- Hur mår du?

- Jorå, jag mår bra.
Som mest får man höra att det varit lite mycket med barnen eller på jobbet eller liknande.

Men hur mår du inuti?

Hur flyger tankarna och hur känns det i kroppen?
Det är inte någonting vi delar med oss av i första taget.
Att tankarna bränner och smärtar, att bröstet drar ihop sig att hjärtat galopperar.
Att tårarna rinner i ensamheten. Du skriker och önskar att allt var annorlunda.
Att allt kan kännas hopplöst utan utväg. Som om att det aldrig kommer bli bättre.

Ibland finns det en verklig orsak, en förlust av någon nära, en raserat förhållande...andra gånger är det inget särskilt.
Kanske lite extra stressande omständigheter bara...lite mycket med barnen eller på jobbet...

Depression och ångest är vanliga åkommor. Speciellt under tonåren
Många av oss har varit där någon gång och många av oss kommer att hämna där.

Depression har jag varit förskonad ifrån men jag har tidigare här och här berättat om min ångest- ett vanligt fenomen hos högpresterande, självkritiska personer.
Det började när jag var kring elva år och har tagit sig flera former sedan dess. Men just i 11-13 års åldern var det värst.
Just som jag tror att den är ett minne blott kan den dyka upp igen. Om än endast tillfälligt, för någon dag eller vecka...
Men likväl förlamande för det.

Psykisk ohälsa är inte konstigare än någon annan ohälsa.
Depression och ångest är inte konstigare än bihåleinflammation eller en långdragen hosta.
När det börjar påverka ens liv och man inte kan fungera normalt i vardagen är det dags att söka hjälp.