Det finns så många ögonblick och är svårt att välja ett enda.
Många första gången händelser är det som jag minns sådär extra tydligt. Som när jag såg Ian för första gången, när jag fick hålla Esmeralda och Adelina i famnen första gången...
Och en del sista gånger också. Beskedet om Morfars död en gråmulen höstdag -97, studentdagen, beskedet om att Farmor lämnat oss och hur jag i spöregn sprang hem till Farfar för att omfamna honom.
Början och slut. Men allt däremellan då? Jo, visst finns ögonblicken också då även om de lätt flyter ihop...till vardag.
Leenden minns jag tydligt. Det bästa som finns är att återkalla ett leende på någon man älskar. Genast sprider sig en varm känsla genom kroppen.
Ett ögonblick är egentligen ingenting. Nog för att de kan förändra allt. Men i det stora är det ändå helheten som är det som spelar roll. Att vara lycklig och tacksam för livet i det stora och inte bara då och då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar