På nyårsafton var det nio år sedan det blev vi. Det var lika kallt då som nu.
Vi skålade, men inte så mycket för oss som för det nya året. årsdagar var det länge
sedan vi slutade fira. Men kanske blir det något nästa gång?
Kortet är taget vid Ians kusin Liz examen, för 4½ år sedan, om jag inte minns fel.
Under dessa år har vi, förutom lagt på oss en del kilo också hunnit bli vuxna...
Så känns det åtminstone. Förhållandet har också blivit vuxet och förgyllt med två
underbara ungar.
Vad kommer kommande nio år att bjuda på?
Då blir jag 35 år och Ian 37, nästan 40...!
Det känns så avlägset, men tiden rusar fortare än nånsin sedan vi fått barn.
Jag är så glad över Ian. När jag nu, som egentligen ska ´plugga, är han hemma med våra barn.
Det har gett vårt förhållande mycket, han har blivit MYCKET bättre med hushållssysslorna.
Numer är han minst lika flitig som jag i hemmet. Och det gör mycket.
Min indian, jag älskar dig. /Din finska bondflicka
(inte för att han läser det, men ändå...)
1 kommentar:
Ni passar perfekt ihop, de har jag alltid tyckt :)
Skicka en kommentar