Jag balanserar högst uppe på branten. Det är bara en tidsfråga innan jag ligger sönderskrapad på marken. Om jag inte genast tar förnuftet tillfånga. För någon tid att spela med finns inte.
Att jag sysslar med detta självdestruktiva betende kan jag inte förstå. Det ger mig ingen njutning, den enda "vinsten" är jag slipper konfronteras med samvetet. Samvetet som bränner allt mer desto längre jag väntar.
Men till slut måste jag se mig själv i ögonen och försvara det oförsvarbara.
Inget skulle vara mer tragiskt än att gråta över sig själv.
Att jag sysslar med detta självdestruktiva betende kan jag inte förstå. Det ger mig ingen njutning, den enda "vinsten" är jag slipper konfronteras med samvetet. Samvetet som bränner allt mer desto längre jag väntar.
Men till slut måste jag se mig själv i ögonen och försvara det oförsvarbara.
Inget skulle vara mer tragiskt än att gråta över sig själv.
1 kommentar:
Men hallå! Nu får du väl allt ta och GE DIG!
Jag vet att det finns tusen andra roligare och trevligare saker att göra, så det är så lätt att "göra det roliga" medan det man "borde gjort" ligger kvar i en hög som ett spöke, ett spöke som kommer och skaver på dig när du ska sova....jag vet...gör ju gärna så själv med, ibland. Men idag så har det gått i en rasande fart att skriva en hel massa på uppsatsen, för jag satte ett "villkor" till mig själv, *minst 5 sidor* annars får jag inte ens gå ut och hänga tvätt...så de fem sidorna rann på snabbt. Nu vet jag att jag inte kommer att få besök av spöken inatt i alla fall, men blev så nöjd med mig själv så jag ska nog skriva ihop lite till så att jag kan ge all tid till Smaragden i helgen...och vara ute med henne! Så lilla vän, jag vet att du kan, jag vet att du är så klok! Nu så, kaffe och bullar i solen, härligt!
Skicka en kommentar