Diskrepans

Ojämvikten mellan mina själv har återställts en aning. Det verkliga självet närmar sig nu borde-självet och det ideala-självet. Med andra ord har jag pluggat. Det känns bra, det känns som att jag är på rätt väg och som att jag kan klara det. Men det blir tight. Tid är inte det man har mest av när man är mammaledig. Speciellt inte när det samtidigt är ett dop i antågande.

Fortsätter jag såhär följande kvällar kommer jag snart kunna njuta av livet igen. Visst njuter jag nu också, men inte fullt ut, för obalansen är där och förstör för mig. Naggar livet i kanten. Min längtan efter inre frid och sinnesro är enorm. Som jag bara vill släppa tankarna fritt, bara vara och känna att det är bra så. Låt det bli min sommars verklighet!