Jag har inte haft särskilt många smeknamn. Om det beror på att min mamma redan på dagis satte ned foten och sa att Charlotte heter flickan och ingenting annat, eller om jag inte är ett kärt barn- det spelar ingen roll.
Förutom Lotta, som några enstaka kallar mig har jag kallats Charlie och Veto.
Under mellanstadietiden hade jag och tre-fyra klasskamrater matematik i en liten grupp och Arne var vår lärare. Vi var elever som hade lätt för matte och som också var ivriga att lära. Jag älskade de stunderna och jag älskade Arne. Han såg mig, bekräftade mig. Och dessutom slapp jag klassföreståndaren som avskydde mig, och vice versa. Arne kallade mig för Charlie. Och jag gillade det. Han lärde mig inte bara att räkna med negativa tal, utan också att förstå att avskaft nagelack inte ser bra ut.
I nian fick jag ett nytt smeknamn; Veto. Det gillade jag inte. En grupp killar i klassen måste ha snappat upp ordet under en samhällslektion och tyckt att det passade mig. Jag var inte den enda pluggisen i klassen, men den som tog störst plats. Och sedan fick jag också ofta lärarna med mig i olika frågor, därav vetot. Det blev förmodligen för mycket, jag blev för mycket, för vissa killar. Jag är säker på att jag inte hade kallats så om jag varit kille. Men tjejer ska inte vara för mycket, höras, synas, kunna för mycket. De slog underifrån. Gav sig på min självbild och försökte omintetgöra mitt självförtroende. Även om det inte det var deras avsikt, var det konsekvensen.
Sista dagen i nian hölls det ett avslutningstal i aulan av två i klassen där det skämtades och drevs med den egna klassen inför de andra avgående niorna. Mitt smeknamn Veto basunerades ut och det gjorde ont. Naggade min självbild i kanten. Jag var alldeles för nära för att se att det de egentligen gjorde var att blotta sin egen osäkerhet.
Appropå matematikgruppen och elitklasser så säger jag nej till sådana, även om jag gillade min lilla grupp massor. Elitklasser segregerar och cementerar. Och om elitklasser fanns skulle inte pojkar kunna reta sig på duktiga, självständiga tjejer som tar för sig. Det vore ju alldeles för synd.
Förutom Lotta, som några enstaka kallar mig har jag kallats Charlie och Veto.
Under mellanstadietiden hade jag och tre-fyra klasskamrater matematik i en liten grupp och Arne var vår lärare. Vi var elever som hade lätt för matte och som också var ivriga att lära. Jag älskade de stunderna och jag älskade Arne. Han såg mig, bekräftade mig. Och dessutom slapp jag klassföreståndaren som avskydde mig, och vice versa. Arne kallade mig för Charlie. Och jag gillade det. Han lärde mig inte bara att räkna med negativa tal, utan också att förstå att avskaft nagelack inte ser bra ut.
I nian fick jag ett nytt smeknamn; Veto. Det gillade jag inte. En grupp killar i klassen måste ha snappat upp ordet under en samhällslektion och tyckt att det passade mig. Jag var inte den enda pluggisen i klassen, men den som tog störst plats. Och sedan fick jag också ofta lärarna med mig i olika frågor, därav vetot. Det blev förmodligen för mycket, jag blev för mycket, för vissa killar. Jag är säker på att jag inte hade kallats så om jag varit kille. Men tjejer ska inte vara för mycket, höras, synas, kunna för mycket. De slog underifrån. Gav sig på min självbild och försökte omintetgöra mitt självförtroende. Även om det inte det var deras avsikt, var det konsekvensen.
Sista dagen i nian hölls det ett avslutningstal i aulan av två i klassen där det skämtades och drevs med den egna klassen inför de andra avgående niorna. Mitt smeknamn Veto basunerades ut och det gjorde ont. Naggade min självbild i kanten. Jag var alldeles för nära för att se att det de egentligen gjorde var att blotta sin egen osäkerhet.
Appropå matematikgruppen och elitklasser så säger jag nej till sådana, även om jag gillade min lilla grupp massor. Elitklasser segregerar och cementerar. Och om elitklasser fanns skulle inte pojkar kunna reta sig på duktiga, självständiga tjejer som tar för sig. Det vore ju alldeles för synd.
1 kommentar:
Det är så lätt att en förkortning/ett smeknamn följer med hela livet, så därför har jag "markerat" namnet väldigt tydligt, inte bara för din del utan det gäller dina syskon med, för ni har så fina namn, klart att det är vad ni ska kallas! Tror du förstår "markeringen" bättre idag, men visst risken finns att det blir "Golli Golli" (undrar vad det betyder, om det finns en översättning) ;-)
"Veto" låter som just "avundsjuka" och önskan om att själv kunna besitta den rollen! Men jag anteckanr och lägger det "på minnet" ;-) Näää....det vet du att jag inte gör!
Skicka en kommentar