Tack Zara, Tack Lisa, Tack för Kärleken!

Mitt i pluggets sena timme börjar tårarna rinna. Det är en av låtarna på min spotifylista som oförberett framkallar en explosion av känslor. Ian ser förundrat på mig. Och då gråter jag ännu mer. Det är ju han allting handlar om. Eller allt mellan han och mig sedan jag hörde låten på TV och insåg att Lisa Ekdahl sjöng sig rakt in i mitt hjärta, att hennes ord talade till mig. Att den man älskar, verkligen älskar på riktigt, han kan man inte välja bort av stolthet, nej för kärlekens skull bör man ställa sitt hjärta öppet, till förfrogande och låta kärleken få ha sin gång.

Jag ångrar inte en sekund att jag tog Lisas ord på största allvar. Även om kärleken många gånger varit svårt och obergipligt oresonabel, så har den allitd funnits där orubblig som det största berg. Nu är vi här, och det vi har är inte alltid ljuv musik, utan gungande hav som gått från gungande havsbrus till kraftiga stormar. Men vi har hållit oss fast,, ridit ut stormarna och skördat frukt när våren kommit. Och kärleken som ett berg växer sig allt bredare och högre, vad gäller utsikten finns inget mer att önska, men det är klart att berget kan bli mjukare och mer slipat, något som tidens varv tar hand om.

Tårarna rinner för alla de aktiva val vi gjort, valen att kämpa för oss, för kärleken, för vårt förhållande, för att det varit så mycket värt det, för att jag älskar den indian som jag såg för första gången för snart nio år sedan och som jag sedan det ögonblicket bara skulle ha (Tack igen  Zara!), för min älskade Ian som står ut med mig när blixtrarna slår ner och vars axel alltid finns där och framförallt för de fina, underbaraste, älskade ungarna på jorden.

Tack livet, för att jag fått uppleva allt detta. Jag är tacksam och full av kärlek.

Öppna upp ditt fönster med Lisa Ekdahl.

Utan den låten, just då, på den kanalen, hade det kanske det inte varit någonting alls av ovanstående.

Kämpa för kärleken. Ge denne ditt hjärta och kämpa. Ur stormar kommer man inte om man inte har bestämt sig för att klara det. Förutsättningen är en blytung kärlek, förstås.