Flickan och kråkan är hans bästa. Flera andra tycker jag också om, men när man nämner honom i samma mening som Björn Afzelius bleknar han i jämförelse. Jag ÄLSKAR Björn Afzelius och har gjort sedan jag för första gången mötte honom.
Jag minns mitt första möte med Sång till friheten, jag gick nog i ettan eller tvåan och jag tror att det var Moa Waldén, men jag är inte hundra, som framförde den i Bergsnässkolans bibliotek. Den drabbade mig med en enorm kraft. Jag var kär. Det är inte helt utan anledning den sjungits på ungarnas dop.
Kungens man, den hörde jag först på högstadiet, av Linnea Sjögren som framförde den solo i Domarhagens aula och jag minns hur tårarna trillade och huden knottrades. Sedan dess är den min favoritvisa, alla kategorier.
Björn Afzelius, vilken man, vilken produktivitet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar