Dopet i helgen var vackert och jag fick tårar i ögonen både när Sång till friheten sjöngs och när mor min talade. Jag var väldigt lättrörd i söndags. Helt slut var jag, all energi och kraft som bortblåst. Jag hade ingen mur, inget motstånd att ta till. Efter ett par veckor med sena nätter, press och stress gick luften ur mig. Jag var tvungen att lägga mig på sängen med gästerna stojande i trädgården en stund. För första gången i mitt liv kände jag mig helt orkeslös. Utmpumpad och tom. Mentalt.
Jag har inte fått definitivt besked i Textkommunikationen, men jag är ganska säker på att det räcker ända fram, om inte, återstår bara små kompletteringar. För första gången på flera år gnager inte samvetet friden i kanten. Nu känner jag inre lugn och ro. Jag kan nu sitta i soffan och slösurfa eller läsa en bok utan att tanken jag borde egentligen... gör det lustfyllda avknoppat. Vad skönt livet är!
Jag har inte fått definitivt besked i Textkommunikationen, men jag är ganska säker på att det räcker ända fram, om inte, återstår bara små kompletteringar. För första gången på flera år gnager inte samvetet friden i kanten. Nu känner jag inre lugn och ro. Jag kan nu sitta i soffan och slösurfa eller läsa en bok utan att tanken jag borde egentligen... gör det lustfyllda avknoppat. Vad skönt livet är!
2 kommentarer:
Bra jobbat!
Emma: Tack. Nu påbörjas en väntan, en väntan som blir mer spännande än vad jag trott eftersom dubbelt så många sökt programmet denna termin. Men nu ar jag iaf gjort mitt för denna gång.
Skicka en kommentar