ADHD?
...har blivit större sedan jag blev tillsammans med Ian men framförallt sedan jag började läsa på universitet och insåg hur lätt det var att bedriva forskning utifrån sin tro och också få det bekräftat.
Tidigare hade jag ingen aning om att ADHD som diagnos är ifrågasatt från många håll. Jag har tagit den för given. Men nu vet jag bättre...att man inte vet. Sanna Lundell har skrivit så bra om det. Det handlar inte om att betvivla symtomen utan en kritik mot att med nödvändighet diagnostisera allt som avviker från det "normala".
Många gånger tror jag att diagnoser är av ondo. De cementerar personen, får den stämplad och placerad i ett fack; sådan är han. Den berövar såväl frihet som ansvar från personen, som om att allt är skrivet i sten. Tyvärr är diagnoser mer eller mindre en nödvändighet för att få resurser i t.ex. skolan (även om det inte finns ngn lag som säger så). Barn och vuxna bör få stöd och hjälp utifrån behov- inte utifrån diagnos på ett papper.
För föräldrarna kan säkert en diagnos underlätta en hel del. Man får ett namn på det, en orsak till sitt barns svåra beteende. Precis vad gäller den drabbade, så befrias också föräldern från ansvar. Därmed inte sagt att föräldrarna bär ansvaret för symptomen (även om de i vissa fall alldeles säkert är bidragande orsaker)- men däremot blir det lätt att hänvisa till diagnosen.
Det finns inte endast en sida av forskning och åsikter, utan alltid flera. Bilda dig en egen uppfattning utifrån flera perspektiv och godta inte endast det du får presenterat för dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar