Dag 11 – Mina syskon

...är många till antalet och för mig en stor del av mitt liv.
Sofia och Richard har jag växt upp med. Gabriel & Cecilia är tillkomna från mamma och Julia & Cajsa från pappa. Det blir sex till antalet och i ålder skiljer det 27 år mellan Sofia och Cajsa. Det är en fin brokiga blandning av syskon, ungefär som Gott & Blandat och något jag är oerhört tacksam för. Känslan av att ha en stor nära familj ger stor trygghet och kärlek. Förmodligen är det också därför som jag har svårt att nöja mig med två barn, även som jag försök försöna mig med den tanken.

Som vi växt upp tillsammans känner vi också varandra väldigt väl, Sofia, jag och Richard. Vi vet hur vi har varit och hur vägen lett fram till de vi är nu, vi känner till varandras tillkortakommanden och styrkor- vilket skapar en kravlös och kraftfull relation. En relation som inte behöver gödslas särskilt mycket eftersom grunden är så väl preparerad. Att de alltid finns för mig litar jag blint på.

Mina övriga syskon är som grädde på moset, även om relationen inte riktigt är som en regelrätt syskonrelation av förklarliga anledningar. Vi har inte växt upp tillsammans, de har inte sett mig växa upp, från den blyga tjejen som gömda sig bakom mammas kjol via en svartmålad sökande 14-åring till den jag är idag. Däremot har jag sett dem växa upp- men ur ett annat perspekltiv, inte som shyster utan mer som...moster kanske. Jag hoppas innerligt att relationen till de yngre syskonen med deras (och min..hmpf....) ökade ålder kommer att bestå och fördjupas.

All kärlek till mina syskon!