För mig är mod att besegra sina rädslor, att trotsa risken för negativa konsekvenser och sedan stå upp för det.
Visst skulle jag kunna ses som modig som fött båda mina barn utan någon som helst bedövning, men jag skulle snarare kalla det för självplågeri, envishet och dumdristigt!
Jag och Ian var modiga som valde att behålla det växande lilla pyret (Och tack Gode Gud för det!) trots vår unga ålder och att ingen av oss hade jobb eller egen bostad, eller så var det egentligen dumdristigt men blev modigt eftersom det har gått så bra.
Många av de handlingar som eventuellt skulle kunna kallas modiga balanserar på randen till dumdrisitghet. Fast kanske är det alltid så med mod- eftersom man aldrig har svaret förrän efteråt?
Var det en bortkastade insats eller en med ett väldigt gott resultat?
En gång var jag modig utan att någonting blev särskilt mycket bättre- däremot fylldes hela mitt inre med stolthet och en stark känsla av att jag gjort det rätta.
Inom politiken förekommer det mer eller mindre fulspel och denna gång var en av mina kollegor på väg att manövreras bort med hjälp av härksartekniker. Denna person hade av valbergedningen petats ner och en annan istället hisstas upp- till synes utan förklaring grundad på prestation. Jag ställde mig upp och ifrågasatte medan alla andra satt tysta, fastän det att jag i efterhand vet att några tyckte som jag. Att jag inte fick något gehör är en annan femma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar