Inget annat än ett ärende

Sarah, som är förståndshandikappad, men myndig ska skickas tillbaka till Tyskland. Utan sin mamma som tagit hand om henne hela livet. Lillasyster, som är omyndig, får stanna.

Jag blir förbannad.
Ledsen.
Tillplattad.
Jag skäms.
Mänskligheten, finns det inte någon plats för den i effektivitetens Sverige?