Pustandet som blev krystande

11 timmar efter det att jag satt mig i soffan och påbörjat mitt pustande började jag känna av att det kanske var någonting på gång, sammandragningarna ändrade karaktär och började kännas av framtill. Planerat för dagen var vagninköp och vi tänkte samtidigt passa på att hälsa på syster min med familj och gratulera till hennes nya jobb, så vi far upp mot Falun. Jag tänker att det är bättre att ta det säkra före det osäkra och packar med det viktigaste om det skulle börja sätta igång på allvar.

Vi kommer till Falun tidig eftermiddag och fikar och umgås, fortfarande känns sammandragningarna inte mer än att det göra mig osäker och eftersom vi ändå är där så känner jag att det är bäst att åk in och titta om någonting är på gång. Vid 16.45 konstateras att jag är 4 cm öppen- men enligt barnmorskorna kan man som omföderska gå så i en vecka- men jag tvivlar starkt att det skulle gälla mig. De råder dock oss att stanna i Falun, så vi åker tillbaka till syster min och lägger Esmeralda. När jag ligger brevid henne så händer någonting- nu råder det ingen tvekan längre, nu är det allvar! Vi åker in till förlossningen igen och är där ca. 22.00 och då är jag öppen 8 cm. Efter 2 timmar av fruktansvärd smärta, kl. 00.06, en smärta jag tog mig igenom sittandes på en boll, föddes vår andra dotter- helt perfekt!

Det blev alltså varken rast eller ro för min del.
Men lika glad är jag för det.