Vardagen har slukat mina tankar. Allt som måste göras görs och det som skulle behöva tänkas glöms bort.
När jag sätter mig för att skriva kommer inte längre några ord ur fingrarna, de är som bortblåsta, för att de aldrig funnits där.
Praktiska planeringstankar eller tankar om det stora och lilla, livet, döden, mål, lust, skräck- spelar det någon roll?
Ja, det bör finnas en slags jämnvikt dem emellan. De djupa tankarna bör ges utrymme. Men hur?
Det enda som lockar fram dem är tiden som är över.
Och vart finns den?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar